Arkturierna via Suzanne Lie, 11 mars, 2019

Arkturierna

via Suzanne Lie

11 mars, 2019

”Cirkeln av Ljus – en uppstigningsberättelse”

Kära Arkturier!

Jag drömde precis att jag vägledde alla dessa människor någonstans. Vi befann oss på en grusväg, men jag kunde inte se mycket bortom vardera sidan av Vägen.

Sedan kom vi till ett område där det fanns ett lågt trästaket med en liten trägrind som var stängd. Men vi gick vidare och när vi närmade oss grinden öppnades den automatiskt av sig själv. I samma ögonblick vaknade jag.

Det här drömde jag under en eftermiddagslur som var rätt kort. Oberoende av det verkade drömmen på något sätt vara rätt betydelsefull, så jag ber er att vänligen hjälpa mig förstå drömmens mening.

Kära Suzille,

Vi hjälper dig gärna. Det fanns en tidigare del i drömmen som du inte kunde komma ihåg, där du blev ombedd att ta ledningen. Du visste inte vart du skulle leda eller varför du blev utvald. Men du var säker på att du blev utvald till att ta ledningen och att du gärna gjorde det.

Till att börja med fanns där bara ett fåtal människor, men när du fortsatte gå över den något förtorkade marken, kom alltfler människor in till gruppen genom att ansluta sig till raden av människor som långsamt vandrade framåt.

Alla väntade artigt på att raden nästan skulle röra sig förbi dem och anslöt sig till slutet av raden av människor. Detta beteende var något märkligt, eftersom människor vanligtvis helt enkelt brukade ansluta sig till folk som ställt sig efter varandra. Men i det här fallet väntade alla hövligt tills raden gick förbi dem och sedan anslöt de sig till slutet av raden.

Anledningen till att vi konstaterar detta skenbart betydelselösa faktum är att poängtera att alla var tålmodiga tills det blev deras NU att ansluta sig till raden precis innan den passerade dem. Men det fanns även andra människor som betraktade raden av människor som lugnt och till och med kärleksfullt vandrade mot ett okänt mål.

De som gick i början av den alltmer växande raden vände sig aldrig bakåt och verkade förefalla som om det fanns något slag av inre instruktioner och/eller en inre röst som vägledde dem att gå före de övriga.

När början av denna rad kom till det långa, låga staketet med den lilla grinden, så öppnade sig grinden automatiskt. Ingen av personerna verkade chockas av grinden som skenbart öppnades av sig själv och att alla lugnt en och en gick genom den öppna grinden.

Det var då som något rätt ovanligt skedde. När människorna gick genom den öppna grinden, så kunde de som ännu inte hade passerat inte längre se dem. Ännu märkligare var att de människor som befann sig bakom dem som hade passerat grinden, inte verkade vara oroliga eller chockade av att de som gick genom grinden bara försvann.

I själva verket förblev alla lugna och fortsatte sin ”vandring mot grinden”. Sedan passerade alla genom grinden och då blev de osynliga för dem som ännu inte hade gått genom grinden.

Kön av människor verkade växa sig allt längre, i och med att alltfler människor släppte vad de höll på med och anslöt sig till raden. Till och med de som verkade befinna sig alltför långt borta från att ens kunna se raden av människor, anslöt sig på något sätt i själva verket till slutet av kön.

Till sist var det skenbart omöjligt att avgöra hur lång kön var, när allt fler människor släppte vad de hade för händer för att ansluta sig till denna allt växande kö. Men till slut började människorna i kön inse att de på något sätt höll på att förändras.

De verkade bli nästintill genomskinliga, men alla kunde fortfarande uppfatta medlemmarna i kön, såväl som de nya anhängare som slöt sig till kön. Till slut kunde de som befann sig i början eller slutet av kön inte uppfatta varandra.

I själva verket började alltfler människor i kön förlora sin fysiska täthet och såg alltmer ut som om de inte vara gjorda av kött och blod, utan de verkade alltmer bestå av ljus som fladdrade med deras rörelser.

Det verkade emellertid också vara så att början av kön på något sätt slogs samman med köns människor. Därmed började kön allt mindre se ut som en grupp individuella fysiska människor och mer som en ständigt växande rad av gyllene ljusvarelser.

Det skedde när varje person fick uppenbarelsen att titta uppåt mot himlen. De kunde inte förstå varför de blickade upp mot himlen, men så snart de gjorde det så verkade varje person ”lyftas upp” och flyta uppåt mot ett okänt mål.

Det var fantastiskt att varje person var fri från all rädsla. I själva verket så blev det stegvis uppenbart att bara de som förmådde släppa ALL rädsla ens kunde ansluta sig till kön, medan den fortfarande verkade vara fysisk.

Det var i själva verket släppandet av all rädsla som gjorde det möjligt för människorna att ens uppfatta att det fanns en lång rad av människor, eller förtorkad mark, eller ett avlägset staket, eller en grind som öppnades för ett allt starkare gyllene ljus.

Stegvis kunde alltfler av människorna utvidga sin uppfattningsförmåga till att inkludera denna mystiska händelse. Det fanns naturligtvis några som inte såg den ständigt utvidgande raden av människor eller det faktum att jorden var förtorkad, eller att det fanns en kö som sträckte sig över den förtorkade marken.

Dessa människor kunde inte se mycket utanför sitt ”tredje-dimensionella liv” och sina ”tredje-dimensionella sysslor”. De verkade inte lägga märke till att jorden var förtorkad, att många människor samlades till en allt längre kö, att dessa människor verkade ha ett mål, och i synnerhet att människorna i kön verkade ha transformerats till något slags ”gyllene varelser”.

Naturligtvis kunde dessa som Gått Förlorade inte ens se det ”speciella som hade skett”. De fortsatte bara ”hårdnackat” och framskred med sina dagliga uppgifter så som de alltid hade gjort. De såg INGEN skillnad, därför upplevde de INGEN skillnad.

Dessa lade inte märke till att medlemmarna i kön började blicka uppåt mot ett enormt stort ljusklot som verkade vara helt stilla på de avlägsna himlarna. I själva verket tittade dessa som gått förlorade sällan upp mot skyn, eftersom de måste arbeta hårt och ihärdigt för att kunna överleva.

Därför såg dessa Förlorade aldrig att en annan, högre, ljusare, till och med gyllene verklighet kallade på dem till att minnas. Men de som befann sig i den allt växande ”kön av Ljus” blickade uppåt. Och när de tittade upp såg de något, eller var det någon, i den gyllene sfären av ljus långt därborta.

Ja, det var ”något” som verkade vara lika levande som om det var ”någon”. Detta något/denna någon var en enorm, rund orb av ett oerhört Gyllene Ljus som faktiskt växte sig allt större.

Vissa av människorna i den långa kön blev skrämda av de människor som samlades runtomkring, för att bilda en enorm ljuscirkel som nu verkade vara skuggan av något där långt, långt borta och högt, högt ovanför.

Sedan började människorna inse att ingenting fanns innanför ljuscirkeln, utom den förbrända marken. Sedan började den förbrända marken bli allt grönare. Träd växte upp från den en gång förbrända marken och nådde allt högre upp mot himlen.

Fåglar flög ögonblickligen mot den en gång dimmiga och täta himlen för att äta på de nyligen uppvuxna träden, vilka inte var lika stora som uråldriga Redwood-träd. Insekterna var de första som anslöt sig till träden, för att följas av fåglarna. Kort efteråt dök rådjur och andra landvarelser upp inom den ständigt växande ”Livets Cirkel”.

Det var då som människorna skyndade sig för att samla ihop alla sina nära och kära och glömde bort de många ”saker” som de en gång i tiden tyckte var ”viktiga”. När människorna väl hade samlat ihop sina älskade nära, samt icke-mänskliga medlemmar, så trädde också dessa in i den ständigt växande cirkeln.

Snart, i själva verket nästan bortom tidens begränsningar, omgav denna ”Livets Cirkel” allt som de kunde se, känna, höra och ens föreställa sig. Det var då som Cirkeln blev allt större.

Nu var Cirkeln i själva verket så stor att människorna inte kunde se bortom självaste cirkeln, inte heller ville de göra det. Inom denna Livets Cirkel fanns allt som de verkligen behövde, allt som de gillade. Men detta var INTE allt de gillade, för när de slog sig ner för att ”leva livet i Cirkeln” började känslan av KÄRLEK omfamna allt liv.

Ja, till och med träden, vattnet, himlen, jorden, ljuset och mörkret fylldes med KÄRLEK. Det var då som titeln ”Cirkeln av Ljus” ersattes med kunskapen om att den var ”Cirkeln av KÄRLEK”. Vissa människor behövde längre tid för att göra denna övergång, för de hade inte känt till så mycket gällande kärlek.

Lyckligtvis så lärde de sig snabbt konceptet gällande KÄRLEK på nytt när de gick igenom, lade sig ner, skrattade tillsammans med vänner och familjen inom denna ständigt växande Cirkel. Vissa människor började undra ifall detta mirakel endast inträffade i deras område, eller ifall detta Ljus hade omgett hela planeten.

Då sade några med öppet hjärta: ”Hela världen måste känna till denna storslagna förändring. Vi måste också lägga märke till ifall andra också upplever detta mirakel eller om det bara sker i vårt område.” Därför ställde många människor upp för att färdas genom sin värld, för att för varje levande varelse berätta att en storslagen förändring hade nått Jorden.

Det var då som de ”Förlorade” sade: ”NEJ!” Om vi berättar för andra om vår förändring, så kommer de att komma hit för att överta vårt land. Då började något mycket märkligt ske. Alla människor som ville gömma denna underbara Jord för andra började försvinna. Till en början visste ingen vad som hade hänt dessa ”förlorade” som de kallades.

Men de som kärleksfullt välkomnade alltfler människor till att ansluta sig till sin nya värld, upptäckte att denna ”nya värld” verkade växa sig allt större för att tillhandahålla tillräckligt för ALLA människor som kan kalibrera sitt medvetande till frekvensen i denna verklighet.

Stegvis började människorna inse att denna värld, som faktiskt var mycket verklig, också utgjorde en frekvens av verkligheten. De insåg också att endast de som kunde ställa om sitt medvetande till denna verklighetsfrekvens till och med kunde uppfatta att denna verklighet existerade.

Till en början, nästan som om det var ett slags introduktion, så kunde alla uppfatta denna högre verklighetsfrekvens.

Men bara de som förmådde upprätthålla denna medvetandefrekvens kunde uppfatta denna verklighetsfrekvens. Detta var INTE att man måste vara ”tillräckligt god” för att komma in i denna verklighet. Vad som skedde var att endast de som kunde uppfatta verkligheten kunde uppleva den.

Det som människorna slutligen upptäckte var att ”VARSEBLIVNING BEROR PÅ ENS MEDVETANDETILLSTÅND.” Därför kunde man utvidga sitt personliga medvetande till att det som man hade upptäckt var frekvensen av den femte dimensionen; man förmådde medvetet uppfatta den ”Nya Jorden” som man började kalla den.

Den Nya Jorden var i själva verket inte en plats. Den Nya Jorden var i själva verket en verklighetsfrekvens! Konceptet gällande ”verklighetsfrekvens” var förbluffande för många människor. Därför tenderade dessa människor att glida in och ut från den ”Nya Jorden”, som många kallade den.

Till slut började människorna lära sig/eller minnas sina andra femte-dimensionella verkligheter, vilka vanligen utspelade sig ombord på de Galaktiska Rymdskeppen som en gång i tiden såg ut som jättestora orber av ljus på himlen.

Olyckligtvis hade alla som inte kunde minnas sina andra, högre-dimensionella verkligheter och livstider stora svårigheter med att hålla sig fast vid minnet av den långa kön över de utbrända markerna som i slutänden ledde dem till ögonblicket för sitt beslut, då de var tvungna att välja att lyssna till sitt tredje-dimensionella rädda själv ELLER sin femte-dimensionella LJUS-Varelse.

De som var tvungna att ”välja att minnas” det som alltid hade varit ”omöjligt” i deras tredje-dimensionella liv, hade mycket svårt att helt och hållet acceptera, älska, kommunicera med och tro på sitt sanna, femte-dimensionella SJÄLV.

Sakta och ibland snabbt, började de planetariska frekvenserna i den första till den tredje dimensionen att separeras från den planetariska femte-dimensionella frekvensen. Vissa av människorna omfamnade öppet och ständigt den femte dimensionens ”operativsystem”, som baserade sig på Kärlek och Ljus för ALLT liv.

Dessa människor inte bara blomstrade utan började alltmer samverka med och till och med besöka verkligheter från den femte dimensionen och bortom. Dessa människor med öppna sinnen och hjärtan började minnas alltmer om sina egna Multi-dimensionella SJÄLV som genljöd med MÅNGA olika verkligheter på många olika planeter och Rymdskepp.

Många av dessa människor fanns bland de första som helt och hållet vaknade upp till sina Högre SJÄLV, såväl som sina första och upprepade besök till den tredje-dimensionella Gaia, för att hjälpa Hennes Planetariska SJÄLV att uppstiga från den tredje/fjärde resonansen för uttryck till den femte och bortom, resonansen för uttryck.

Olyckligtvis glömde många, många människor NUET i vilket de kunde minnas att de är sina sanna SJÄLV. Det är av den anledningen som vi, medlemmarna i de många Galaktiska Nationerna, om och om igen ska återkomma, för att snabba på mänsklighetens uppvaknande.

Vi vill att ni alla ska veta att vi, medlemmarna i Vintergatans Räddnings-team, INTE kommer att tillåta att mänskligheten förstör vår älskade planetariska vän Gaia. Detta säger vi inte som ett hot för dem som bryr sig mer om sig själva än vad de bryr sig om alla livsformer på älskade Gaia.

Vi vet att dessa varelser inte kan bli healade och att de i slutänden kommer att omplaceras till en av de lägre-dimensionella ”planeterna för lärande” (mycket likt en Förskola) för att ta dessa förlorade tillbaka till sina begynnelser i hopp om att de ska kunna bli healade.

När de blir omplacerade, så förmår de inte längre skada Gaia. Enligt våra beräkningar kommer Gaia olyckligtvis inte att kunna uppstiga förrän dessa ”eftersläntrare” som de kallas har återsänts till sina egna hemvärldar, där de kommer att behöva ”utbildas för att komma ihåg sina SJÄLV”.

Vi Galaktiker vet att de uppstigande människorna är mycket angelägna om att dessa mörka i mänskliga skrudar ska avlägsnas från planeten. Men det finns så många av dessa Eftersläntrare på höga positioner på er planet, att avlägsnandet INTE blir enkelt.

Under tiden ber vi att SAMTLIGA uppvaknade människor på Gaia sänder ”Villkorslös Kärlek och den Violetta Flamman” till Eftersläntrarna. Vi vet att det är MYCKET utmanande att sända kärlek och ljus till varelser som håller på förstör er värld.

Men om ni ser på era historieböcker så var de flesta, om inte alla, av era Uppstigna Mästare tvungna att direkt ingripa med en ”varelse av mörker” och många av dem fick mycket svåra liv och utmanande dödsfall.

Vi, er Galaktiska Familj, ser fram emot NUET i vilket människorna i er värld lär er hur ni ska heala De Förlorade, snarare än att slåss mot dem. Slagsmål kan skapa ett lågt energifält för den som ”slåss” för Ljuset.

Välsignelser, vi kommer att återvända, i själva verket så kommer VI, er Galaktiska familj aldrig att lämna er och vi har heller aldrig lämnat er.

Välsignelser till er, ni tappra, femte-dimensionella varelser av LJUS som tog er en jordfarkost för att hjälpa Gaia.

Vi är de Galaktiska Medlemmarna i era Galaktiska Hem-Världar.

Vi finns alltid tillsammans med er eftersom VI ÄR NI!!

 

 

 

 

Översättning: Aslög