Dikt av Per Beronius
Tema: En saga om en sagans odödlighet
Hon stod där helt ensam och trygg mitt i folkvimlet
En liten tös från ingenstans kommen, och jag frågade henne
Vem är du, varifrån kommer du, och hon svaret så kärleksfullt
Med sina glittrande glada ögon
Jag kommer från ingenstans
Från det ursprung, där kärleken har sin boning
Och nu vill jag dig en saga om en saga berätta, i dessa Gudomliga nådens
Yttersta dagar, där allt till oigenkännlighet sig förändrar
Och nu det med ilfart går
Världen till något oigenkännligt nytt sig förvandlar, tempot höjs
Dagar kommer, dagar går, i en overklighetens verklighet
Där orden inte räcker, något annat måste till
Människan känner sig inte längre igen
Tillvaron byter färg, form, nyanser och mönster
Vad är det som sker
Inte så lätt att förstå, när något helt nytt från dag till annan
Sig uppdagar
Det människan kallar tid, likt musikantens dragspel
I varje ögonblick sig förändrar
Så här det blev, när människan Himmelriket lämnade
För en äventyrens resa i illusionens domäner
Men människans tid på Jorden
Med sin början och sitt slut är utmätt
Föga förstår vad som händer och sker, försöker leva
Så som alltid tillförne
Men det fungerar inte riktigt så, som det tidigare har gjort
Något har hänt, om än ingen kan sätta fingret
På den ömmande punkten
Tiden, allt, förändras i livets varje ögonblick
Vad mer att göra, än i berg och dalbanan följa med
Tillitsfullt sinnesron bibehålla, när tiden går mot sitt oundvikliga slut
Och människan till sin förvåning upptäcker
Allt var en dröm, till en ny verklighet vaknar upp
Den som inte är ny, den som alltid har varit, den som i evigheter
På människosläktets återuppvaknande väntat
Men i detta evighetens nu
Människan minnet om sitt Gudomliga ursprung återfår
Med sig själv
Med alla sina systrar och bröder på Jordens rund försonas
Efter den mångtusenåriga resan i mörkrets domäner
I overkligheten och illusionens regioner
Slutet gott, allting gott, och den lilla tösen
Som ensam och helt trygg i folkvimlet står
Denna saga om en saga mig berättar
Kliver fram, ger mig en kram
Säger med sina glittrande glada ögons ordlösa språk
I morgon skall vi ses i Himmelriket åter
I en Helighetens glädjefyllda stund
I tusenden år
Har vi på återföreningen väntat
Och nu är den tiden kommen
Allt som i vart ögonblick händer och sker
På Jordens rund
Av Moder/Fader Gud är tänkt och menat
Du vet ju så väl, att allt är ETT
Tvillingflammor
Kan aldrig för evigt hållas skilda åt
* * *
Mottagen av Per Beronius
———————————————
