Dikt mottagen av Per Beronius, 6 september

——————————————————————————

Tema: Den Nya Människan
En Hjärtats revolution

En lång-lång ökenvandring
Är i dessa de yttersta av dagar, äntligen på väg mot sitt slut

Människan har länge nog prövats till sin yttersta gräns
Där de mörka hattarna har gjort vad de kunnat för att sko sig
På sina systrars och bröders armodets bekostnad

Ett evighetslångt utdraget systemets scenario
Människor i öknen vandrat, hungrat och törstat, av överheten
Betraktats och behandlats som slavar, vad är väl detta beteende
Om inte en obegriplighet bortom alla gränser

En konsekvensens uppföljning av denna existensens anomali
Där människors hjärtan hållits stängda, tillbommade, slutna
Kan vi med tydlighetens alla mått uppleva i dessa dagar
Här och just nu

Där en hel planet bokstavligen exploderar
Flyktingströmmar från dag till annat lavinartat ökar, och detta
Som en följd av ett system som ofattbart länge
Tillåtits världsutvecklingen styra

Ett världsordningens system som kommit rejält på sned
Men i dessa de yttersta av dagar har något hänt

Alltfler, i ständigt ökande skaror
Blir medvetna om det som så länge pågått i skumraskens revir
Hjärtan lavinartat sig öppnar, inget låter sig längre döljas

Från dag till annan
Timme för timme, ökar trycket
På de världens företrädare, som håller i taktpinnen

Slussportarna helöppna, vattnet ohejdbart strömmar
En dominoeffekt utan motstycke, sedan den första människan
Satte sin fot på Moder Gaias yta

I morgon kommer inget, absolut inget, längre vara sig likt
Vad är väl det vi nu bevittnar om inte en Hjärtats ohejdbara revolution
Den Nya Människan till Jorden är kommen för att stanna

En hel planet
Efter några knapptryck, till oigenkännlighet förvandlad
Den Gyllene Tidsåldern med stormsteg sig närmar
Snöbollseffekten ohejdbar

*  *  *
Mottagen av Per Beronius
————————————————————-