Dikt via Per Beronius, 10 oktober, 2016

Per Beronius

FRAGMENT UR EN SÖKARES DAGBOK

Satta på pränt av Per Beronius
Kapitel 2, Ett kosmiskt drama

Vad är det som händer på Jorden i dessa dagar
Där det mesta, till oigenkännlighet stöps om

Vi som valt att inkarnera på Jorden i denna livstid
Möter något av det märkligaste, mänskligheten aldrig tidigare har mött
Sedan vår underskönt vackra planet, Jorden, Moder Gaia
Denna pärla i Universums oändliga rymd
Såg dagens ljus

I dessa, den yttersta tidens dagar, vid gränsen till tusenårsriket
Stöps det mesta om till något unikt, helt nytt

13000 år i gången tid
Sjönk vår kontinent Atlantis till botten av havets djup
En katastrof, som inträffade på grund av obalansen mellan
De maskulina, och de feminina krafterna
Där de maskulina dominerade

Tekniskt sett var vi mycket väl utvecklade
Men när det gällde det mentala, själsliga, andliga
Var det betydligt sämre ställt, och så blev det som det blev
Där det begränsade egot ställt sig i första ledet
Orsak och verkan, som tvillingar föds

Sedan dess har vi suttit fast som fångar i oss själva
Liv efter liv, utan att komma ett tuppfjät vidare

Oföränderlighetens stillestånd, upphöjd till norm
Den ena generationen, den andra lik, vet vad vi har
Men inte vad vi får, bäst att använda
Såväl hängslen som svångrem
Och fallskärm

Patriarkatet, efter eget gottfinnande, styrt och ställt
Kvinnorna levt under förtryck

Efter naturkatastrofen, där Atlantis gick sitt öde tillmötes
Flydde en del av oss till andra kontinenter

En del till tog din tillflykt till den inre Jorden,
Den som fortfarande, i dessa dagar, av människor med hög integritet
Är befolkad

I många tusen år har vi levt
I den begränsade tredje dimensionens illusoriska värld
En värld, som kan liknas vid en fyrkantig låda, med längd, bredd och höjd
Där vi somnat in i något som kan kallas, en illusionens sömn och dröm
Av omedvetenhet låtit oss förföras av Törnrosas mjuka famn

Men i denna tid på tvåtusentalet
Vid gränsen till tusenårsriket, händer något
Världsomspännande nytt

Äntligen är vi på väg, att vakna upp ur denna vår omedvetenhetens sömn
Till en högre grad av medvetenhet, detta går inte på ett ögonblick
Vi får ta ett litet steg i taget, i vår egen valda takt

I dessa yttersta dagar, strider de mörka krafterna i desperation mot de ljusa
För att bibehålla herraväldet på Jorden, men detta är på god väg att misslyckas

De mörka hattarna retirerar, har insett, deras dagar är räknade
Men griper ändå, i desperation tag, i det sista halmstrået
Om än utgången är given

Mänskligheten på återresa mot det vi må kalla
Edens Lustgård på Jorden

Denna övergång har sina sidor
Våra kroppar på cellnivå struktureras om, från sin kolbaserade
Till sin diamantens förädlade form, och detta kan kännas av rejält i kroppen
Men detta är en annan historia

Här sätter jag punkt för denna tillbakablick
Och framtidsvision, med en önskedröm

Må denna dagens våld, det fysiska och verbala på Jorden, vår älskade Moder Gaia, upphöra
I morgon för evigt vara borta , när Solens första kärleksstrålar i gryningstimmen
Når Jorden, var än vi då på Jorden oss befinner.

*  *  *
————————-

Du gillar kanske också...