Dikt via Per Beronius, 11 januari

Ämne: Patriarkatet

Meddelande:
Sedan oräkneliga tusentals år i tiden, vår värld Jorden, den blå planeten, den
Där haven och oceanerna sig speglar i den molnfria himlen, varit styrd
Av de självutnämnda mörkermännens potentater, de som genom
Sin fysiska styrka hållit mänskligheten i sin helhet i ett järngrepp

Vilka är, var väl dessa styresmän, om inte små gossar i alltför stora kostymer
Hur kunde det bli så här, en minst sagt berättigad fråga, och så det har varit
Tills vi passerade en kritisk punkt, där kvinnorna kom med i spelet
Och detta inte särskilt länge sedan

Att så det har varit, om inte annat att förvissa sig om, när man bläddrar
I uppslagsboken, vilken, det tänker jag inte närmre gå in på, enbart citera
Mästarens ord, den som söker skall finna

Vad är det väl där i porträttsamlingen man möter och finner, om inte gubbs, gubbs
Och åter gubbs, med ett och annat kvinnoporträtt interfolierat, en i dessa dagar, och det
Är då inte en enda dag för tidigt, detta scenario på väg att balanseras

Hoppet om en bättre värld spirar, det föråldrade, det som varit
Får lov att finna sig i, kliva åt sidan, den nya välbalanserade världsordningen
Med stormsteg, i det föråldrade, är på väg att kliva in.

*  *  *
Från den eteriska världen där ovan, mottaget av Per Beronius
—————————————————————————————