Dikt via Per Beronius, 13 april
Tema:
Kraftprovet, stålbadet
Och några tillkännagivanden från ovan
Avslöjandena
Vår allra bästa tid är här och just nu
Ljusets minröjare går före, städpatrullen
Följer efter
När tillvaron är som allra mest utmanande
Vid randen till bråddjupet vi står, kroppens varje cell
I detta metamorfosernas tidevarv struktureras om
Till sin ursprungliga ädla kristallina form, vi lider
Alla otänkbarhetens kval, kroppen revolterar
Säger ifrån på skarpen, det är nog
Nu tar jag inget mer emot
Det är då, livet är som allra bäst
En motsägelse tillsynes, men ändå ej
Ett tydlighetens kvitto, Golgatavandringen
Den, som det kan synas eviga, går
med stormsteg mot sitt slut
Den vi påbörjade
När de mörka hattarna, de ljusa utmanövrerade
Genom en kupp, lade beslag på överhögheten, enväldigt
Tog kommandot över mänskligheten
Denna evighetens och prövningarnas era
Går i dessa yttersta dagar sitt oundvikliga slut
Tillmötes
Varför blev det så här
Av vilken anledning tillät vi, av Gudomlig vilja fri
Mörkret, de ljusa krafternas hegemoni ta över
Ett tankefel, eller vad, en fråga
Svar förutan
Det vi kallar tid går inte att reversera, vrida tillbaka
Likt jetmotorerna på flygplanet, när det närmar sig
Landningsbanans slut, men inte nödvändigt veta
Det, som det förgångna hör till
I dessa välsignade prövningarnas dagar
Där tålamodet tänjs till dess yttersta gräns, börjar allt om på nytt
En uppvaknande mänsklighet står samfällt på ruta ett
Men med ovärderliga, mångfaldens erfarenheter
I bagaget
Gårdagen bakom oss vi lämnat därhän
Framtiden ännu ej här
Nuet, evigheten
Vår enda verkliga ägodel
Allt annat, hör illusionens dimlandskap till
Det har tagit oss oräkneliga liv
I en tillsynes evig räcka
Ur mardrömmens omedvetenhet, till medvetenhet
Åter vakna upp
Den medvetenhet vi förlorade
Den som genom ett knapptryck gick ur våra händer
I det ögonblick vi åt av kunskapens
Förbjudna frukt
I detta nuets Heliga ögonblick
Mänskligheten samfällt, allt som varit bakom sig lämnar
Utan att blicka åter, mot spelet i gångna tider
Ty vi vet, om vi likt Lots hustru, vänder oss om
Då riskerar vi då till en saltstod förvandlas
I dessa välsignelsens dagar börjar allt om på nytt
Ljuset till mänskligheten vänder åter
Att här, för evigt vara
De mörka hattarna gör fortfarande
Med sin mångfaldens sofistikerade verktyg
Ekonomiska, korrupta, och andra okända
Sina världsomspännande försök
Att återkomma på banan, men dessa är på förhand
Till misslyckanden döma
Moder/Fader Gud har utfärdat ett dekret
Inga fler av olika, de mörka hattarnas sataniska försök
Att stjälpa ljuset över ända, kommer tillåtas
Matchen avblåst
Det som varit är en gång och för alla över
Inga fler snedsprång på agendan
Nu går vi, som det ETT vi är, gemensamt vidare
På den smala vägen, ur mardrömmens fångenskap
Befriade
Edens Lustgård
Skymtar vid horisonten
Bortom de sista marornas dimmor
De, som av Den Centrala Solens högfrekvent vibrerande
Oemotståndliga ljus, en gång och för alla
Försvinner, raderas ut
* * *
Mottaget av Per Beronius
——————————————
En inlaga i boken
RÖSTER FRÅN ANDROMEDA, 2006
ISBN 91-974676-4-2
Långt i det förflutna
En grupp själar, själsfränder till ett möte församlades
Att riktlinjer dra upp för ett gemensamt värv
Ett projekt i utvecklingens tjänst
Tog av varandra farväl för resor åt skilda håll
I Universums väldiga rymd, tog farväl, med ett löfte
Efter slutfört uppdrag återförenas, mötas åter
Men denna gång i fysisk gestalt på den planet
vi kallar Jorden
Nu är slutpunkten för detta uppdrag inom synhåll
Tidpunkten för återförsamling nära då våra själsfränder
Vi åter skall möta efter denna evighetslånga resa
I Universums väldiga rymd
Mötas åter till en återföreningens fest i glädje och gamman
Därefter dags ånyo skiljas för nya uppdrag
I Universums väldiga rymd
—————————————————
