Dikt via Per Beronius, 14 februari, 2017

Ämne: Evighetens tidlösa mysticism

I diktens värld, är allt möjligt
fantasin, den av tiden obundna, har allt förutom gränser.

I diktens värld, är tyngdkraften tabu
förutfattade meningar har ej tillträde till diktens revir
här flyter allt motståndslöst fräscht och fritt.

Varje dikt unik, den är ingen annan lik
dikten, en Gudagiven gåva, lugnar oroliga sinnen
ett balsam för sinne, kropp och själ, när inget annat hjälper.

Hur kunde mänskligheten överleva, dikten förutan
diktens magi, räddat månget liv, när människan fastnat
i sitt egots självt.

Varje dikt existerar, bortom den medvetna tankens tidsbundna revir
med sin speciella intuitionens framtoning, färg och form.

Dikten kommen, har sitt ursprung i någonstans där ovan
där nedan, eller något där mitt emellan, låter sig inte
av regler dompteras, begränsas.

Dikten, den absoluta friheten i personifiering
flyter, vart än den behagar och vill, likt bäcken i snösmältningens tid.

Dikten, en livräddare av högsta rang, när inget annat hjälper
här är det den mångåriga egna erfarenheten, som tar till orda.

Dikten oberörbar, oförutsägbar, ogripbar
lever sitt eget unika färgstarka liv, bortom alla tröghetens lagar
regler, fördomar, fyrkantiga bestämmelser och förordningar.

Hur överleva, dikten förutan
svaret kort och gott, det beror på vem man frågar.

I diktens hägn, är människan aldrig ensam
om än tillsynes, enbart av tomrummet
från dag till annan omgiven.

*  *  *
Från ovan mottaget av Per Beronius
—————————————————–