Dikt via Per Beronius, 16 januari

Ämne: En livets lek med orden

Existensen, tillvaron, varandet, att finns till, av Gud menat
Att levas i sin fulla obegränsade vidd, ej styckevis, fragmenterat
Bit för bit

Okränkbar, den fria viljans nådegåva, inspiration, transpiration
Vad är vad, vad är det ena, vad är det andra, så må vi
I all oändlighet frågorna ställa, närhelst andan faller på

Existensens mysterium, varandets välsignelser
Glädjen att vara, glädjeropen att finnas till, där vi
Likt det lilla barnet med fantasin skapar vad än vi vill
Om än det tar lite tid, men det saknar betydelse

Inget att bekymra sig över, vi har gott om tid
Tiden tar aldrig slut, den är blott och bart en drömrikets illusion
Finns inte, hörs inte, syns inte, likt vår egen skugga försvinner
När vi försöker hinna den ifatt

Men det spelar ingen roll, så varför inte välja att bli
Så som det lilla barnet, det som förstått, varför det till Jorden kom

Behöver inte fråga, vet bortom tvivlens alla tvivel
Varför det valde Jorden som tummelplats, för att ha lite kul
Låta fantasin flöda fritt likt vattnet i forsen

Det, som utan att rädas, oförväget kastar sig ut från den höga klippan
Där något okänt, vad än det vara må, i avgrundsdjupet möter
Nu ett steg vidare i denna livets lek

Vad var det som fick oss att välja Jorden som tummelplats
Varför valde vi att inkarnera på ytan av denna planet
Ej i Jordens inre tomrum, Agartha, där taket
Är vårt golv, tyngdkrafterna motriktade

Måhända, inte så välbekant, vår planet liksom mångfaldens andra
Är ihålig, den mark vi trampar på, blott ett skal, med en analogi
Tunt liksom skalet på äpplets yta

Var dag ny, var dag ett oförutsägbarhetens äventyr
Vi vet aldrig hur den nya dagen skall sig gestalta, börja
Eller sluta, eller vad som där emellan är menat, sig uppdaga

Människan, en modig äventyrslysten själ, som inte vet
Hur det skall börja eller sluta, likt maskrosfröet av tillit låter sig
Av vinden den nyckfulla, bäras till den plats där den bäst
Känner sig hemma

Här och just nu är denna saga slut, men Alice i Underlandet
Denna äventyrslystna själ ger aldrig upp, börjar om på nytt
Upp till oss alla och envar att välja vad än vi vill
Men vi må bestämma, att oss påminnas

Rädslan, vår egen skugga, hinner vi aldrig ifatt
Kärleken evig, låter sig aldrig överrumplas, livet på Jorden
Så Gudomligt vist ordnat, må vi för ögonblicket med detta oss nöja

*  *  *
Från den eteriska världen där ovan mottaget av Per Beronius
————————————————————————————–

Du gillar kanske också...