Dikt via Per Beronius, 16 oktober

Tema: Tredje ögat, och barnet i människans inre

Låt barnen komma till mig
Så sade Mästaren Jesus, när han vandrade
På Jorden

Tvenne tusen år, i gången tid
Predikade sina kärlekens tidlösa ord
Älska din nästa, så som dig själv

Sedan dess, har det runnit
En myckenhet vatten under broarna
De broar, som från Jorden till Himmelriket leder

Men ändå, med detta sagt
Hur långt har vi kommit i dessa dagar
Alldeles vid gränsen till tusenårsriket, en fråga
Det är upp till oss alla och envar att besvara

Svaret i vår Hjärtas innersta inre
Sig befinner

Så vad mer kan vi göra just nu
Än lyssna inåt, där svaren på alla våra frågor
I Gyllene skrift, är satta på pränt

Så än en gång
Hur långt har mänskligheten kommit
Där vi står i dessa dagar och gräver i vårt anletes svett
För att svaren, på våra mångfaldens frågor finna

Striderna tillsynes ej ebbar ut
Oredan på Jorden monumental

Men hav tröst
Så, det tillsynes må vara, när blott ytan
Vi betraktar

Men på djupet, av vårt innersta inre
Händer något helt nytt

Inför våra häpna ögon
En helt ny värld, liksom på en tavla
Sig uppenbarar

Varför har denna tavla inför våra ögon
I tillsynes evigheter varit dold

Måhända, kort och gott
I dessa nådens dagar, har vårt tredje öga
På sin fulla vidd sig öppnat

I denna, den nya värld av ljus
Är inget längre sig likt, så som det
Vi har vant oss vid

Rädslan
Mot kärleken den ovillkorliga
Bytts ut

*  *  *