Dikt via Per Beronius, 21 december
Ämne: Midvinternatt
Tema: Elden, den violetta flammans outsläckliga
”Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistrar och glimmar”
Helt nakna, i den bistra kylan vi står, utan att frysa, i denna
Midvinternattens timme
Hur går dessa ordens motsatser ihop, hur kan det vara så
Här är det något som inte tycks stämma, jo men visst går dessa ord tillfullo ihop
Svaret helt enkelt, lämna klentrogenheten därhän, lyft på locket
Så kommer svaret på ett ögonblick dig tillmötes
I var människas innersta inre
Har en outsläcklig, den violetta flammans eld sin boning
Hyreskontraktet sedan urminnes tider undertecknat av dig själv
Din inre eld outsläcklig, har alltid brunnit
Kommer för evigt i din själ att brinna, gör inte motstånd
Motstånd skapar blott smärta, och detta helt i onödan
Låt din inre eld brinna helt fritt och fullt ut
I tidlöshetens varje timme, minut och sekund
Och du skall aldrig mer behöva frysa, aldrig hungra eller törsta
Aldrig mer husvill vara
Denna din inre heliga eld är allt du behöver för att överleva
Så än en gång som en påminnelse, gör inte motstånd
Och du skall aldrig frysa
Om än du helt naken står i midvinternattens köld
När stjärnorna på en molnfri himmel gnistrar och glimmar
Aldrig hungra eller husvill vara
Denna, den violetta flammans eld i ditt innersta inre outsläcklig
Den är allt du behöver för att överleva, tvivla inte på dig själv, förtvivla ej
Livet mycket enklare än du anar, när den Gordiska knuten
Löst upp sig själv
Då är det bara att lägga protokollet åt sidan
Det är hopsnickrat av det mänskliga begränsade och begränsande sinnet
Som gör vad det kan, på avvägar dig föra, allt du behöver
Har du tillgång till i ditt innersta inre
Släpp fångarna loss, snart är det vår
Just nu är det midvinternattens timme som håller i taktpinnen
Men inom kort har den tidlösa tiden, med den nya våren vid sin sida
Hunnit människan ifatt, låt det som varit
Och det är då inte lite, vila i frid
* * *
Från den eteriska världen mottaget av Per Beronius
——————————————————————————————-
