Dikt via Per Beronius, 25 januari, 2017

Ämne: Vindarnas spel

Tankar kommer, tankar går, likt vinden som griper tag
i trädens kronor, tanken i sin oförutsägbarhet.

Inget vi vet, vad som komma skall, hur förhålla sig
till tanken, den som oemotståndligt möter i tidens
varje oändligt korta ögonblick.

Den kyliga nordan, den milda sunnanvinden, eller något
där mitt emellan, från öster till väster, eller omvänt.

I livets äventyr, måste vi ständigt, i vart ögonblick
fatta beslut, medvetna eller omedvetna, hur förhålla sig
till detta vindarnas spel, existensen en ständig vandring
på den slaka linan.

Där två motriktade vindar ständigt möter, den ena kärlek
den andra rädsla, den 3-dimensionella världen har sina
mångfaldens motstridiga viljor.

Varför valde vi av Gudomlig vilja fri
detta livets oförutsägbara spel, lämnade
den trygga tillvaron i Moders/Fadershusets boning.

En fråga, svar förutan, minnet utsuddat, av det som var
i en evighetens gången tid, det enda med visshet vi vet
vi är där vi är, här och just nu i den  begränsade
3-dimensionella världen.

Av vilja fri, har att välja mellan ytterligheterna
kärlek, rädsla, eller något diffust där mitt emellan
med ledtråden given.

Kärleken bär oss mot vårt ursprung, Himmelriket åter
rädslan mot avgrundens djup, valet borde vara enkelt
entydigt givet, och ändå inte.

Att människa vara, inte helt enkelt
i jordelivets oförutsägbara, vindarnas spel.

*  *  *
Från den eteriska världen mottaget av Per Beronius
————————————————————————