Dikt via Per Beronius, 26 december
Ämne: Världar i världar
Tema: Världar i världar eller, när tålamodet tryter
På ytan av Jorden, Tellus, Terra firma, vattenplaneten den blå
Vår Moder Gaia, hon som mänskligheten, hennes barn, så osjälviskt
Och kärleksfullt föder, fått utstå prövningar av biblisk storleksordning
Existerar minst tre väsensskilda olika världar
En ljusets värld, en mörkrets dito, och en gråzonens värld där mitt emellan
Och möjligen några till i tomrummen mellan dessa
För en ljusarbetare som arbetar
För helheten, kärlekens, skönhetens och sanningens värld
En som blott vill alla sina systrar och bröder, allt och alla väl, är det inte längre
Helt självklart att inse, när verkligheten tränger sig på med den i sinnet djupt
Rotade devisen, tolka allt till det bästa, något måste till, urskillning av nöden
Med detta sagt, när verkligheten kommer upp i ljuset
Det finns mörka krafter som skor sig på ”den lilla människans” godtrogenhet
Väl och ve, egot i sitt prydno, hur hantera detta dilemma
varför inte, älska dina fiender, de är dina lärare
Men ändå, här finns inget självklart svar inom räckhåll, förr eller senare
Genom den egna erfarenheten, den som aldrig kan förnekas kommer
Varje själ upptäcka och lära, det finns mörkerkrafter som samvetslöst skor sig
Tar för sig på bekostnad av sina systrar och bröder, de godtrogna
De som blott vill allt och alla väl
Förr eller senare kommer oundvikligt de mörkas försåt upp i dagens ljus
Gud ser allt, vet allt, hör allt, inget det minsta, vad än det vara må
Går spårlöst Gud förbi, Universum transparent genomlysligt
Så vad göra, när denna insikt är vunnen, om inte låta sig påminnas
Om Mästarens, Jesus Sananda ord ”förlåt dem, ty de förstår inte vad de gör”
Men ändå, med detta sagt, konsekvenserna av de mörka krafternas försåt
Kan bli betydligt större än det de själva anar, är medvetna om, i hopplösa fall
Utvisning från Jordens yta, till en annan på förhand iordningställd planet
Där de mörka får möta sig själva och sina gelikar, livet hårt men rättvist
Rättvisans Gudinna vet vad det är hon arbetar för
När det kommer till kritan, har de mörka inte något det minsta att sätta
De ljusa krafterna emot, med självklarhetens signum, mörkret
Kan inte ljuset släcka ut, ett tankens experiment, gå in
I ett kolsvart rum och tryck på knappen
Ett med visshet givet, evolutionen har fått mer än nog av de mörkas sattyg
Svek och svikna löften, låter sig inte längre av mörkerkrafterna styras
De har haft mer än nog av sina, många tusenden årens tilldelade tid
Inget mer förhandlingsutrymme på agendan står till buds
När glaset är tomt är det tomt och inget mer med det
Så vad fortsättningsvis göra, än låta sig själv förhöjas
Påminnas om orden i den älskade psalmen, ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder”
Livet är inte svårare, än det vi självmant gör det till
Upp till var och en av oss, med den fria viljan given, sätta våra egna gränser
Låta oss påminnas om den Gudagivna fria viljans nådegåva given
* * *
Från de högre eteriska världarna mottaget av Per Beronius
—————————————————————————————
