Dikt via Per Beronius, 28 oktober

Tema: En Hjärtats sång

”Tack min Gud, för vad som varit, tack min Gud för allt jag fått”
När livet, det som av ettor och nollor är styrt, eller var det månne
ettor och tvåor, jag minns inte så noga, men det spelar ingen roll
ställer sig på tvärs, spärrar vägen i en asfalterad värld
Där datorerna tagit överhanden

Och visst är det gott att mötas på nätet, när det blir av rimligt mått
Men ändå, jag kommer inte ifrån, i mitt Hjärta sjunger en sång
På sitt eget vis, oemotståndligt, med orden

Till ursprunget, jag längtar åter
Där den undersköna världen, Den Blå Planeten, Tellus, Jorden
Moder Gaia, var i sitt ursprungets välsignade tillstånd

Naturen i sin Himmelska form
Luften lätt att andas, hav, sjöar, floder helt rena
Så som de av Gud blev skapade

Djuren, våra systrar och bröder, som respekterades
Fick leva sin liv helt och fullt ut, människans inblandning förutan
All grönska tilläts leva sina oförstörda egna liv, så
Som det av Gud i begynnelsen var menat

Dessa ord, ur spontaniteten sprungna
Just nu är det som det är, hoppet spirar, i denna den yttersta tiden
Där det sista mörkret lämnar Jorden, för att aldrig mer
Återvända, komma åter

Världen så sakteliga återgår
Till sitt ursprungligen, av Gud menade tillstånd

Så vad återstår väl mer, här och just nu, än repetera de bevingade orden
”Tack min Gud, för vad som varit, tack min Gud för allt jag fått”

*  *  *
Mottagen av Per Beronius
————————————

Författaren är kemist, forskare, lärare. I en tidlöshetens stilla stund vid
90-talets mitt tar den inre rösten till orda; ett oväntat författarskap i spåren
2003 ser Beronii Förlag AB dagens ljus; 9 titlar på bokhandelsdisken
Baksidestexter och omslagsbilder på nätet; sökord:
”Ropet från Kosmos”, ”Röster från Andromeda”, författarnamnet
————————————————————————