Dikt via Per Beronius, 3 februari, 2017

Ämne: Ett fång av liljekonvaljer

Oförutsägbarheten, ett av varandets många villkor
det hemliga ofrånkomligt, för att livet leva i dess fulla vidd
ej styckevis och delt, från bas till diskant, från moll till dur i tonernas
hela register av klanger, färger, former och variationers uttryckssätt.

Oförutsägbarheten, en nödvändighet för att komma de vises sten
på spåren, så varför rädas morgondagen, när den kommer
oss tillmötes, med sitt fång av liljekonvaljer i sin famn
denna blomma, som botar tunga sinnen.

Det oförutsägbara, ett villkor för livets fortbestånd
det oförutsägbara förutan, bara att kasta in handduken, resa hem
till vårt ursprung åter.

På detta sätt må vi fantisera och grubbla, över meningen med livet
så vad är väl då livets mening, om inte att föra evolutionen
ett litet snäpp, ett trappsteg vidare, mot allt högre höjder.

Där utsikten sig vidgar, till dess vi kan se över hela Jordens rund
den blå planeten, som speglar sig i den molnfria himlen, ur kärleken
och dess följeslagare, skönheten och sanningen född.

Men ändå, när allt kommer till kritan, med detta sagt
allt har sin början, allt har sitt slut, förutom cirkeln, den
som visar evolutionen vägen mot allt högre höjder.

Cirkeln, den som vägrar att ge upp, tålamod en dygd
av cirkeln har vi hur mycket som helst,om odödligheten att lära
Halleluja, Halleluja, loven Herren.

Livet tar aldrig slut, det enda som händer, när vi lämnar jordens rike
Som tidigare byter livet skepnad i varje minsta stund och ögonblick.

*  *  *
Från den eteriska världen mottaget av Per Beronius
————————————————————————-

Du gillar kanske också...