Dikt via Per Beronius, 31 december

Ämne: Vaktombyte

Tema: Nyårsklockor

Året 2016 har gjort sitt, lämnat in, för att aldrig komma åter
Livet går ej baklänges i framtiden in, bokslutet klart, förpassas
Till det minnenas och evighetens arkiv, som ej har början, saknar slut

Vad lärde vi av det år, som har gjort sitt
Här är det blott och bart vi själva, alla och envar, som svaret kan lämna

Men ett, med sannolikhetens mått är givet, vi är inte denna dag
Där detta år 2016 har dragit sitt sista andetag, densamma som vi var
När det gångna året såg dagens ljus

Vad är, av det nya året 2017 att förvänta, med klarspråk sagt, inget
Framtiden kommer till oss i sin egen takt, nuet, ögonblicket
Den enda ”tid” vi äger, det är där, och enbart där, vi kan agera

Inte helt enkelt i nuet leva, när livet stundom behagar ställa sig på tvären
Inte ägnar sig åt det vi önskar och vill, när egot tar ut svängarna
Och det riktigt rejält

Så vad då annat att göra, än lyssna till samvetets, vårt samlade vetandets
Försynta men tydliga röst i ögonblicket, det som är vår enda egendom
Det är där, som allt är tänkt och menat skall hända, händer

Ögonblicket vår enda egendom, allt annat inget mer
Än en overklighetens sömn och önskedröm

Gott Nytt År kära Systrar och Bröder på hela Moder Gaias rund
Hon som så tålmodigt och kärleksfullt oss föder, med allt vad än
Vi behöver, för livets fortbestånd på hela Jordens rund

*  *  *
Från det eteriska där ovan mottaget av Per Beronius
————————————————————————————-