Dikt via Per Beronius, 31 oktober

Tema: Sinnesfrid, och den fria viljans gåva

Välkända ord, från en länge sedan gången tid
”Vad båtar det om man vinner hela världen, med förlorar sin själ”
Ord, måhända någon gång i en vilans stilla stund
På djupet att begrunda

Hur påverkas mänskligheten av belätet mammon
Inte osannolikt, mycket mer än vi anar

Några erfarenhetens ord
Jordiska, så kallade rikedomar, skapar inte sinnesro och frid
De kan i sig själva ha diametralt motsatt verkan, det behövs något väsensskilt
Annorlunda annat, en läxa tillsynes inte helt lätt att lära
När man ser sig omkring

Vad har väl penningar
Och så kallade (illusoriska) rikedomar, något det minsta
Att sinnets ro sätta emot, en fråga som i sig själv
Svaret kristallklart bär

Vad göra, åt detta dilemma
Vad mer kan vi göra, än börja med oss själva
Den Gudomliga fria viljan oss alla och envar är given

Som en motbild till mammons ideolog
Några välkända ord, från en länge sedan gången tid
”Frihet är det bästa ting, som sökas kan all världen kring”

Mammon, girigheten, har inget det minsta, kärleken
Den ovillkorliga, att sätta emot

Det behövs så lite, för att skapa så mycket
Om denna fråga, behöver det lilla barnet sig ej bekymra
Det oskuldsfulla barnet, hör Himmelriket till

En bön, att i stillhet bedja om
Må kärleken, den ovillkorliga, skönheten och sanningen
I närtid vända till Jorden åter

Den mörkerkrafterna ideologi, som sedan urminnes tider varit förhärskande
Har haft med än väl av sin utmätta tid

Ansvaret, att svara an, mot det som samvetet bjuder
Skapa en bättre värld att leva i, allas vårt eget

Ingen av oss kommer detta ansvar undan
Avarterna har haft mer än väl, av sin utmätta tid
Må de i sina sarkofager vila i frid

Jätten Gluff-Gluff har gjort sitt
För att aldrig mer komma till Jorden åter.

*  *  *
Mottaget av Per Beronius
——————————————