Dikt via Per Beronius, 4 november
Tema: Skuldslaveriets svanesång
I dessa dagar drar det ihop sig till dramatik
Av aldrig tidigare skådat mått
Det vi i dessa dagar
Med vårt tredje öga öppnat, med all önskvärd tydlighet
Förnimmer
Vändpunkten nära, skuldslaveriet går
Mot sitt snara slut
Samfällt har vi alla, Moder Gaias barn
Vänt på klacken mot vårt Himmelska ursprung åter
Trötta som vi är, på det omedvetenhetens stillestånd, där vi bakbundna
Sedan urminnes tider framhärdat som förut
Säga vad man vill
Men nu är detta omöjligt, Den Nya, tidlösa tiden hålla emot
Där vi uppvaknade börjat förstå, vad det är i evigheter vi ägnat oss åt
Motståndslöst, grundlurade, accepterat
De mörka hattarnas regeringsskick
Där vi haft att lyda order
Vifta inställsamt på svansen, sitt snällt på bakbenen
Så får du som belöning en sockerbit och en liten klapp på ryggen
Om inte väntar repressalier
Allt har sin tid i omedvetenhetens sömn
Men när allt kommer omkring, inget för evigt varar
Krukan går så långt den går, men förr eller senare spricker den
Och nu har den så gjort, med en smäll som kan höras
Över Jordens hela rund
Vi har tagit ett fast grepp om rorkulten, styr skeppet
Mot Himmelriket på Jorden
Varför blev det så här
Meningslöst att gräva i gamla sopor, det som varit har varit
Varför har vi allt detta inte tidigare kommit på spåren
Svaret helt enkelt
Allt är som det är, och inget mer med det
Nu ser vi framåt, uppåt, Änglarna, Guds förlängda arm
Visar oss vägen mot ursprunget åter
Från skuldslaveriet är vi fria
Av Moder/Fader Gud är den fria viljan
Oss återgiven
* * *
Mottaget av Per Beronius
——————————————