Dikt via Per Beronius, Ande, kropp och själ, 1 maj, 2018
Ämne: Ande, kropp och själ
Meddelande:
Dubbelhetens mysterium, det yttre och det inre
två diametralt olika väsen, predestinerade
ödesbestämda, att aldrig möta varandra.
Från barnsben har vi av erfarenhet fått lära
det är i det yttre, den verklig verkligheten sig befinner
och detta varit en nödvändighet.
Det är ju på Jorden vi oss befinner
där det är ett kroppens överlevnadens villkor
att lyssna utåt, samtidigt måste vi förstå.
Det är inte i det yttre
som den verkliga verkligheten sig befinner
om än lyssnandet utåt är en nödvändighet
för den fysiska kroppens överlevnad.
Kroppen, den fysiska tillfälliga, är ETT
själen, den eteriska, graciösa, förandligade, eviga
något väsensskilt immateriellt annat.
Vår fysiska kropp, ett nödvändigt själens fordon
under jordelivet, själen odödlig, evig, kroppen tillfällig
när den jordiska kroppen gjort sitt, ett cirkelns varv
i evolutionen fullbordat, återförenas den
med Jorden, Moder Gaia.
En ny, det oskuldsfulla barnet kropp blir oss given
när själen nästa gång är på återbesök på Jorden
och så fortsätter rundgången.
Nyfödelse, reinkarnation
den ena efter den andra, i denna den mänskliga
själens cirkelgång, mellan den fysiska
och den andliga världen.
* * *
__________________________________________
__________________________________________________
En målarduk, ett spektrum av färger, ljus och mörker, och alla
schatteringar däremellan, Gud mig gav med en maning, jag ger
dig en vilja fri, och redskap, att ett konstverk skapa, en målning
som skall visa, hur skapelsens gåva, du använt denna dag, ett
konstverk, skapat av en vilja fri, och de redskap, jag dig ger, en
målning, ett konstverk, som för evärdlig tid skall berätta, hur din
fria vilja du använt denna dag.
Denna dikt hämtad från boken
Strandlinjens magi
utgiven 2007
__________________________________________________
