Dikt via Per Beronius; Återföreningen, 10 juni, 2017
Ämne: Återföreningen med sin tvillingflamma
Gud hjälper den, som hjälper sig själv.
Efter oräkneliga år av födslovåndor
har den tidlösa tiden en gång och för alla
till Jorden kommit.
Tusenårsriket är här för att stanna
under Moder/Fader Guds föreskrivna tidlösa tid.
Vad har vi av Tusenårsriket att förvänta
en fråga att ställa oss själva.
Som sagts mer än en gång förut
droppen urholkar stenen, inte genom sin tyngd
men genom sin uthållighet att ständigt falla.
Vi blir det vi tänker
tankekraften oemotståndlig.
Alla och envar är vi vår egen lyckans smed
vad av Tusenårsriket att förvänta.
Inga krig, fattigdomen utrotad
alla skall ha tak över huvudet, nya tekniker
tillkommer.
Tekniker, som inte förorenar
luften vi andas, land och hav.
Insikten oss når
åldrande en myt, föryngring för den som så vill
hör den nya tiden till.
Mitt eget patentsvar
när någon nyfiket frågar om min ålder.
Ett år yngre, än för 365 solvarv sedan
sedan är det slut på frågandet om ålder
tack för det.
Det är vi själva, alla och envar
som avgör hur livet skall sig gestalta
tankekraften oemotståndlig.
Under tusenårsrikets ”tid” är det menat
att den som så önskar, skall möta sin tvillingflamma
sin själens saknade hälft.
Den vi skildes ifrån
i en evighetens gången tid.
Att för evigt leva tillsammans
så som det ETT vi är.
Med detta sagt, ett litet tips
för den som så önskar att använda.
”Jag andas in ljus
andas ut det, som inte är mitt”
må det gagna.
En påminnelsens repetition, om Mästarens ord
”sanningen, skall göra er fria”.
* * *
Dessa ord från den eteriska världen mottaget
av Per Beronius.
———————————————————————–
