Dikt via Per Beronius, Behåll lugnet, ingen ko på isen, 6 juli, 2017
Ämne: Behåll lugnet, ingen ko på isen
Världar i världar, utan början, utan slut
i resonans med varandra.
Våglängder, som stämmer överens
den ena med den andra, och omvänt, vice versa.
Detta en absolut nödvändighet, om inte
skulle de helt eller delvis radera ut varandra.
Så är det ock, med oss alla, systrar och bröder
som vandrar Jorden runt.
För att ro den båt, vi gemensamt ror över världshaven
helt nödvändigt, ofrånkomligt, vara i takt med varann.
Om detta, må vi oss påminna
från den ena dagen till den andra.
”Vem kan segla förutan vind, vem kan ro utan åror
vem kan skiljas från vännen sin, utan att fälla tårar”
Jag kan segla förutan vind, jag kan ro utan åror
men inte skiljas från vännen min, utan att fälla tårar.
Om detta, må vi oss påminna
från den ena dagen, till den andra.
En tankeställare, när denna dagen har gjort sitt
Solen bortom horisonten, saktmodigt
försvinner.
Den mörka, ljusa natten, tar oss i famn
efter dagens vedermödor.
Plåstrar om såren
med sin mjuka kärleksfulla hand.
Det behövs så tillsynes lite
För att skapa så oändligt mycket.
Klarspråk, ingen ättestupa mer
ingen mer sandlåda heller, tack.
Det som varit, räcker mer än nog
inga mörkerproselyter från den yttre rymden
skall kunna ta Jorden, Moder Gaia, över.
Gud är med oss
Det sista världskriget har varit
inga provocerande löften om missiler mer.
De raderar ut sig själva
tar med sig sina hantlangare
Och så var den sagan slut.
Så vad annat göra, när det så har blivit, än
med utsuddat minne, börja om på nytt
i livets cirkelgång.
* * *
Från den eteriska världen mottaget av Per Beronius
———————————————————————–
