Dikt via Per Beronius; Den Blå Planeten, 3 juli, 2017

Ämne: Den blå planeten
Efter Sol och Himmel blå
kommer regnet, det välsignade
från molnen.
Även molnen, med varje sin minsta regnets droppe
och allt annat i Universums oändliga rum
har ett medvetande, större eller mindre.
Ett medvetande, av Skaparen allt och alla givet
detta är kanske inte ett självklart tänkesätt
för oss alla och envar.
Vad vore Jordens yta, och det
som därunder sig döljer, regnet förutan.
om inte en livlös öken.
Jorden, denna den blå vattenplaneten
och allt liv som där är, från det minsta till det största
helt beroende av vattnet för sin existens.
Vattnet förutan, kunde ingen enda
av kroppens celler, mindre eller större, överleva.
Varje kroppens cell, från den minsta till den största
med sitt speciella medvetande.
Genomgår i denna, den yttersta tiden
en strukturförändring.
Från den tidigare platta, kolbaserade
till den kristallina 3-dimensionella formen.
En förändring, inte särskilt behaglig, som tar sin tid
och kan kännas av rejält i kroppen.
En berg och dalbana, minst sagt inte särskilt näpen
som kan ses som en nyfödelse på mikronivå.
Under denna övergångstid
från det som varit, till det som väntar i kulissen.
Är det vi alla och envar
som i vårt undermedvetna väljer takten i denna
metamorfosens historiska uppvaknandets övergångstid
nog om detta för denna gång.
*  *  *
Från den eteriska världen mottaget av Per Beronius
———————————————————————-

Du gillar kanske också...