Dikt via Per Beronius; Det kosmiska biblioteket, 31 maj, 2018
Ämne: Det kosmiska biblioteket
Meddelande:
Det kan ta sin illusoriska tid
att vänja sig vid Tusenårsriket
det som nyligen klev in på estraden
med en tillvaro, som med den tidigare
saknar motstycke.
1900-talet, detta eländets århundrade på Jorden
vi lagt bakom oss, där mörkerkrafterna utan motstycke
med sina självutnämnda potentater, härskade
på sina upphöjda tribuner.
Slog sig för bröstet, predikade
urskillningslöst härjade på Jorden
med sina världskrig.
De mörka hattarna i sitt esse, trodde sig om
att på Jorden, Moder Gaia, lagt beslag, men de bedrog sig
så till den grad, som på Jorden saknar motstycke.
I dessa dagar, är det som hände, ett vagt minne blott
som dag efter annan, vittrar bort.
Inga fler bombplan
som om nätterna kan gömma sig
i den mörka rymden.
Inga fler krigsfartyg, med sina kanoner
som sänker handelsfartyg till havens botten.
Inga fler despoter, som tror sig om
att på Jorden lägga beslag.
Inga satans företrädare
som råbarkat ägnar sig åt folkmord
och annat djävulskap.
Skribenten, har sina tydliga minnen
av det som hände, det har i sinnet, satt sina spår
bara att acceptera.
I dessa, de Gudomliga nådens dagar
handlar det om att börja om på nytt, i Tusenårsriket
det välsignade.
Spåren av minnen
från det som under 1900-talet hände
i det undermedvetet lagrade
gradvis raderas ut.
Har i det kosmiska biblioteket
funnit sin rätta plats.
Nog om detta,
här och nu, för denna gång.
Dags att se framåt, om än
med minnenas beläten i sinnet.
Må detta inlägg påminna, vad
som kan hända, när egot tar makten.
* * *
