Dikt via Per Beronius; Det samlade vetandet, 8 oktober, 2018

Ämne: Det samlade vetandet.
Meddelande:
Den nya veckan, i detta nådens år 2018
där hela världen stöps om till något okänt nytt, av ljuset ledsagat
har tyst, försynt, ljudlöst, det minsta oväsen förutan
klivit in på scenen, med sina ordlösa ord.
Tystnaden talar, sitt tydliga ljudlösa språk
det som aldrig kan misstolkas, missförstås, och varför så.
Det hör samvetet till, det mänsklighetens samlade vetande
det som är känt för alla och envar, så det är.
Det sägs, ”vad stort sker, sker tyst”, åthävor förutan
men vi må minnas, myntet har sina tvenne sidor
den ljusa, men även den mörka.
Har jag uttryckt mig ”tudeligt” nog med ett
den länge sedan gångna tidens, mitt barndomens
dialektala västgötska språk, där livet bara lekte
ordet allvar blott hörde den okända illusionen till.
                                *  *  *
_________________________________________________
Jag har en dröm. Att vi börjar om på nytt. Tar varandra i hand
alla vi människor på Jordens rund, i en ring som spänner hela
planeten omkring. Lämnar det som var. Ber varandra om
förlåtelse, förlåter oss själva, förlåter varandra. Ordnar en fest.
Där vi alla är hedersgäster, systrar och bröder på Jordens rund.
Jag har en dröm, att vi börjar om på nytt.
Denna dikt hämtad från boken
BORTOM 2012
Det förlovade landet i väntan
på sina döttrar och söner,
utgiven 2010.
                                *  *  *
_________________________________________________

Du gillar kanske också...