Dikt via Per Beronius; Det undermedvetna, 22 augusti, 2018
Ämne: Det undermedvetna.
En eftertankens, stilla vilans stund
efter skogspromenaden i gryningstimmen
nära toppen av dalgången.
Den, som får sinnet att komma till ro
efter nattens äventyr, med sina drömmarnas resor
i okända världar.
I sammanhanget, minns också, inget händer
av det vi kallar tillfälligheter eller slump.
Bakom allt, som låter sig uppdagas
döljer sig en tanke, den som avgör, hur våra liv
skall sig gestalta.
Så som sagts, mer än en gång förut
det är genom tankens oemotståndliga kraft vi skapar våra liv.
Tanken så försynt, propsar inte
den bara är, och inget mer med det.
Hur kunde vi detta förstå
med vårt begränsade mänskliga sinne.
Vi behöver inte förstå, allt är som det är
bara att motståndslöst finna sig i, och inget mer med det.
Men ändå, i sammanhanget, ej att förglömma
en påminnelse, det är med tanken i vårt medvetna
och undermedvetna, vi skapar våra liv.
* * *
_____________________________________________
Vad finns väl lagrat på havets botten sedan tiden föddes
vad finns väl lagrat sedan tiden föddes på botten av den
bottenlösa brunn vi inom oss bär, vad finns väl där lagrat
av minnen, vi helst vill glömma, av minnen, vi önskar
minnas, minnen, som till det förgångna oss binder, det
krävs mod att se ner i den bottenlösa brunn vi inom oss
bär, där minnen lagrats, vi helst vill glömma, där minnen
lagrats, vi önskar minnas, vad finns väl lagrat på havets
botten, sedan tiden föddes.
Denna dikt hämtad ur boken
RÖSTER FRÅN ANDROMEDA
Utgiven 2006.
_____________________________________________
