Dikt via Per Beronius; Det yttre, och det inre, 25 oktober, 2018
Ämne: Det yttre, och det inre
Meddelande:
Illusionen, och dess motpol
den sanna, verkliga verkligheten, sig uppdagar
när minst, vi den förväntar.
För att komma ett tuppfjät vidare
må vi vrida och vända på ditten och datten
tills vi tröttnar.
Men ändå, ett med visshet vi vet, är givet
vi kommer inte ett myrans steg vidare, förrän insikten oss nått
vi på djupet insett och förstått, med visshet vet.
I det yttre, står platt intet att finna
förutom illusionens försåtliga dimandskap
det, som den verkliga verkligheten skymmer.
Den verkliga verkligheten, står endast att finna
i de djupaste djupen, av vårt innersta inre.
För att komma det minsta tuppfjät vidare
på vandringen mot Himmelriket på Jorden åter
måste vi alltid, vad än det handlar om.
Vända oss inåt, mot de djupaste djupen
av vårt innersta inre, lyssna till det, som där
sig uppdagar, uppenbarar.
I sinom tid, med vetskapen vunnen
i det yttre, vad det än vara må, står endast
illusionens dimlandskap, och inget annat att finna.
Så enkelt, och ändå så uppenbarligen svårt
att lära gamla hundar sitta.
Vanans makt kräver sin tribut
här kan en meditationens stilla stund
med några inledande djupa andetag
ha sitt berättigande, vara på plats.
* * *
