Dikt via Per Beronius; En ny värld ser dagens ljus, 23 mars, 2017
Ämne: En ny värld, ser dagens ljus
Först händer inget, sen händer inget
sen händer allt på en gång, dominoeffekten
fått förtöjningarna att lossna.
Skeppet lämnar hamnpiren
med kärlekens vindar i fulla segel, gjort sig berett
för sin jungfrufärd, på världshaven de väldiga.
Med destination, den tidlösa evigheten
hög tid, högtid, dags att bakom sig lämna
det som varit, inget för evigt varar.
Existensen, på ett tidlöst ögonblick, genom ett knapptryck
sig förändrat, världsbilden i sin helhet, till något okänt nytt
förvandlad, kartan ritad om.
Det Himmelska kartverket, har gjort ett bra jobb
tiden inne, börja om på något annorlunda nytt
skåpmaten i kylen förutan.
Ett litet oskuldsfullt barn, till Jorden kommet
det skäggiga förlegade, mansdominerade gamla
det som i evigheter varit, efter eget gottfinnande
fingertoppskänsla förutan, styrt och ställt.
Den feminina energin, av kvinnan representerad
satt på åskådarbänkens undantag, utan att något
det minsta att säga till om, en skam utan like.
De mörka hattarna, skändlighetens företrädare
gjort sitt på denna planet, har inget annat val
än kappsäcken packa.
Lämna över till det nya, fräscha och friska
av indigobarnen representerade, de som i dessa dagar
är vuxna, så försynt knackar på porten.
Om det som väntar i kulissen, skall vi inget veta
ögonblicket, nuet, vår enda egendom, det är där allt händer
tidens tunga begränsande ok förutan.
Den nya världen, den som i evigheter
på människans uppvaknande väntat, i födslovåndor.
Vad mer att göra, än hålla huvudet kallt, Hjärtat varmt
det behövs så lite av oss alla och envar, för att hjälpa
den nyskapade världen på Jorden
att komma på spåret.
Mörkerkrafterna gjort sitt
efter alla dessa evighetens våndor, har människan
som det ett den är, förstått vad livet på Jorden
i sina grundvalar handlar om.
Den mörkrets tid, som i tusenden och åter tusenden år
har varit, må för evigt vila i frid.
Tålamod en dygd, droppen urholkar stenen
inte genom sin tyngd, men genom att ständigt falla.
* * *
Från det eteriska mottaget av Per Beronius
———————————————————–
