Dikt via Per Beronius, En ny världsbild, tonar så sakteliga fram, 11 januari, 2019
Ämne: En ny världsbild, tonar så sakteliga fram.
Meddelande:
Den värld, som hört människan till, i miljoner och åter miljoner år
den finns inte mer, den bara försvann, likt dimman i vårens ljuva tid
utan att säga tack och farväl.
Så det må vara, men förändringar skrämmer,
allt skall ju vara, så som det alltid har varit, vanans makt oemotståndlig
där vi står med tomma händer, blickar ut i rymden, den oändliga.
Vad annat står oss till buds, i dessa turbulenta dagar
än att se sig omkring, förutfattade meningar förutan
vad som än händer på vår planet, Moder Gaia.
Vilket är alternativet, till att ge sig till tåls, till dess människan
vant sig, insikten nådd, den värld som var vår, den finns inte mer
vanans makt ställd åt sidan, när insikten från dag till annan
oemotståndligt oss når.
Den värld, som varit vår i miljontals år, den finns inte mer
den bara försvann i vårens ljuva tid, där Solen skingrar dimman.
Så det bara är
och här tar denna utsaga slut
God morgon.
* * *
