Dikt via Per Beronius; Enhetstänkandets ideologi, 26 april, 2018
Ämne: Enhetstänkandets ideologi
Meddelande:
Kärleken söker inte sitt
vet att allt i Universum är ett
och detsamma.
Kärleken, den oemotståndliga
osynliga kraft, som håller allt
till en enhet samman.
Gör ingen åtskillnad, mellan vi
och de andra.
När varje människa på Jordens rund
tagit till sig enhetstänkandets ideologi
kommer inget längre vara, det som varit
det minsta likt.
Vad var det
som i det förflutna fick oss
att lämna enhetstänkandet
åt sitt öde.
En fråga svar förutan
inte nödvändigt att veta
det som varit har varit, för att aldrig
komma till Jorden åter.
I dessa nådens dagar
återvänder Edens Lustgård
till Moder Gaia.
Det vi kallar krig
sjukdomar, nöd och andra beläten
minnen blott, som tynar bort.
Allt börjar om på nytt
denna gång, från en högre
utsiktspunkt.
Så, som det var tänkt
när Moder/Fader Gud uttalade orden
varde ljus, och ljuset blev till.
Det enkla det svåra
men vi må minnas, Gud skapade människan
till sin avbild.
När detta vi förstått
finner varje pusselbit
på ett tidlöst ögonblick
sin rättmätig plats.
Törnrosa, ur sömnen vaknat upp
människan förstått, åtskillnad, en illusion
allt är ett, en och densamma.
Denna text, av Per Beronius
från den eteriska världen mottagen
med avsikt att spridas vidare, till alla och envar
som känner, för att av denna ta del.
* * *
_____________________________________
____________________________________________________
Livet på Jorden, ett mysterium, med gåtor i mångfald, livet på
Jorden, ett mysterium med otaliga frågetecken svävande i skyn
livet på Jorden ett vågspel där illusionen söker människan snärja
i sina garn, livet på Jorden ej sällan en vandring, på en knivsegg
med förbundna ögon över ett avgrundsdjup, när människan, som
fri och obunden själ, undertecknar det kontrakt, där hennes
jordiska läxor inskrivna är, när människan som fri och obunden
själ, detta kontrakt signerar, hon vet, att livet på Jorden, ett
mysterium är med otaliga frågetecken svävande i skyn, hon vet
att livet på Jorden, ett vågspel är, där illusionen, söker henne
snärja i sina garn, hon vet att livet på Jorden ej sällan en vandring
på en knivsegg är med förbundna ögon över ett avgrundsdjup och
ändå hon väljer att av en mänsklig kropp låta sig fångas, du fria
och obundna själ som väljer att låta den tröga materien dig fånga
som låter dig fångas att dina läxor lära, du måtte då vara
en modig själ.
Denna dikt hämtad från boken
Spårljus Del 1 Jorden
utgiven 2003.
