Dikt via Per Beronius; Ensamhet, eller vad, 16 september, 2018
Ämne: Ensamhet, eller vad.
En liten flicka, i den stora stadens folkvimmel, helt ensam storgråter
hon har tappat bort sin mamma, tårarna rinner utför kinden.
Jag tog hennes hand med några ord, nu stannar vi kvar här
och väntar på mamma, hon lugnade ner sig, efter en stund
hände miraklet, mamman dök upp, som ur tomma intet.
Friden återställd, så är det ock, med oss människor
på den främmande planeten Jorden, tidvis i ensamhet vi vandrar
tidvis hand i hand, och så av Moder/Fader Gud, det är menat.
Om än Jorden tidvis tycks vara tom
i ensamhet, vi traskar fram på den smala ringlande stigen
skall vi förr eller senare möta vår tvillingflamma, hon eller han
som är vår själens andra hälft.
I dessa nådens dagar, är det menat att många kvinnor och män
skall mötas, för att aldrig mer gå skilda vägar, och vi må veta
den dag vi möter vår tvillingflamma, behöver vi aldrig fråga, då vet vi
du är min tvillingflamma, min saknade halvans själ.
Moder/Fader Gud, lämnar inget av sina barn, åt sitt ensamhetens öde
alla och envar, skall vi förr eller senare, till Himmelriket åter.
* * *
