Dikt via Per Beronius; Ett fragment av evolutionen, 22 juli, 2018
Ämne: Ett fragment av evolutionen
I dessa nådens välsignade dagar året 2018
går en evighetslång kamp mellan mörkrets förespråkare
och ljusets anhängare, mot sitt snara slut.
De mörka krafterna, orkar inte längre
hålla ljusets bastioner emot, vad annat att göra
än kapitulera, på skeppets master
hissa vit flagg.
Varför blev det så här, vad var det som gick så snett
fick livets skådespel att urarta, denna evighetslånga kamp
sig utspela.
Om detta, lär de så kallade lärde käbbla
om det dem behagar.
Nu är det hursomhelst så som det är
mörkret har gjort sitt, för att aldrig mer
till Moder Jord komma åter.
Vad annat återstår, i dessa av nådens fyllda dagar
än upplåta några blanka, oskrivna blad
i evighetens historiebok.
Så det är, och inget mer med det
, punkt, slut, och salut.
När hela havet stormar, när marken gungar och allt omkring dig är ett enda kaos, sök då upp en tillflyktsort, ett rum där kaoset ej kan dig nå, minns ock, ett sådant rum inom dig du bär, och när minnet till dig återvänt och detta rum du återfunnet, då må hela världen rasa samman, utan att att kaoset dig kan nå, ty i detta rum, på en klippa av granit, du står.
Denna dikt hämtad ur boken
Spårljus, Del 3, Evigheten
utgiven 2005
