Dikt via Per Beronius; Ett naturens livsbejakande skådespel, 11 oktober, 2018
Ämne: Ett naturens livsbejakande skådespel.
En kvällningens välsignade stund
där livet sig uppdagar, från sin allra bästa sida.
Molnformationer, av sydost-vinden ledsagade, rör sig i maklig takt
en och annan lämnar en liten lucka, där himlen, den klarblå, sig avslöjar.
Solen för denna dag gjort sitt, på väg under horisonten försvinna
vad är väl detta, om inte ett naturens teaterspel, där inträdesbiljetten är gratis
tag väl vara på denna gåva, som Jorden, vår Moder Gaia, oss ger.
Det fordras, så tillsynes oändligt lite
för att ge människan, så otroligt mycket.
Efter åtskilliga tusenden år, i sömnens revir
är mänskligheten på väg, till sin nyvunna medvetenhet vakna upp
efter Törnrosas evighetslånga dröm.
Mänskligheten, i dessa nådens dagar
är på god väg till Edens Lustgård åter, kompassen inställd, i sin rätta vinkel.
Det vi trodde var menat som en dagsutflykt, blev många tusenden år lång
Naturens skådespel, sig aldrig förnekar.
* * *
