Dikt via Per Beronius, Evolutionens mysterieskola, 5 december, 2017
Ämne: Evolutionens mysterieskola
Meddelande:
Människan
en modig själ, som visste vad hon gjorde
vid valet att lämna det eteriska, den andliga världen
för att födas på planeten Jorden, i en
det lilla barnets kropp, med avsikt
ge sitt bidrag till evolutionen.
Under tidsåldrar oräkneliga
har människan fortsatt på detta vis
den ena gången efter den andra, med sina livets
och mångfaldens prövningar, tillsynes utan slut.
Efter varje varv
i denna varandets mysterieskola
har minnet med avsikt suddats ut, ett minne
alltför tungt att bära med sig i bagaget på
den fortsatta färden, mot
Himmelrikets höjder.
Efter varje återfödelse, i den fysiska världen
har allt börjat om på nytt.
Evolutionen, så vist ordnad
om det, som i morgon möter, skall vi inget veta
nuet, ögonblicket, vår enda egendom i tidlöshetens revir
att väl ta vara på.
Allt har sin Gudomliga mening
i evolutionens mysterieskola.
Tillblivelsen, varandet, existensen
så förunderligt underlig.
Ett vi må veta, undrens tid är inte förbi
det som i framtiden väntar, har ingen den minsta
likhet, med det som varit.
Tack min Gud, för det som varit
tack min Gud för det, som komma skall.
För min inre syn
en förunderligt vacker äng
med all sin blomsterprakt
sig uppdagar.
* * *
Av Per Beronius, från den eteriska världen mottaget
att vidarebefordra.
___________________________________________
