Dikt via Per Beronius; Förändringens stormvindar sveper över Jorden, 3 oktober, 2017
Ämne: Förändringens stormvindar sveper över Jorden
Meddelande:
Den nya tiden, till Jorden kommen, det som sker, det sker
omöjligt att förhindra, men ändå, ge inte upp
kasta inte yxan i sjön.
Människan kan göra mycket mer än hon anar
så lyssna nu noga till det Himlen så kärleksfullt
viskar i örat, i evigheters evigheter, har ni suttit fast
i vanans makt, fångenskap och klister
där platt inget händer.
Hjulen slutat rotera, denna dag, gårdagen helt lik
så tryggt att veta, vad som i morgondagen är på gång
generation efter generation, den ena efter den andra
har människan, likt zombies sömngångaraktigt vandrat
i fädrens fotspår, vänligen notera ordvalet ”fädren”.
Vad döljer sig bakom detta ordval, om inte skammen
kvinnan satt på undantag, inget annat än mörkrets
och satans försåt, här ytterligare ett verbalt övergrepp
”kvinnan tige i församlingen”, ännu ett
manlighetens övergrepp.
Mörkerkrafterna sig ej förnekar, inget nytt händer
om än kvarnhjulen fortsätter att rotera, så som de gjort
sedan urminnes tider, där den illusoriska tiden
tog tidlösheten, evigheten, över.
Kära bröder, hög tid ur Törnrosasömnen vakna upp
liv handlar om förändring, där den ena dagen
inte är den andra det minsta lik, om än
rädslans demoner, fått människan
att stanna i växten, stanna upp
på vägen den breda.
Av räddhåga för det okända
som bortom vägens krön sig döljer.
Sömnen, omedvetenheten, kalla den vad än ni vill
varit evighetslång, men i dessa dagar är det dags
att sätta ner foten, det duger inte längre fortsätta
så som vi gjort sedan urminnes tider.
Den nya tiden, Tusenårsriket, på arenan klivit in
så än en gång, lämna rädslan åt sitt
förgängelsens öde därhän.
Se till, att till medvetenhet, långbänk förutan, vakna upp
väckarklockan ringer för fullt, dånar i örat, 1800-talet
sent omsider, lämnat walk over.
Tusenårsriket tagit över, det lönar sig inte längre
att lägga rökridåer framför lögnerna, försåten
genomskådade, ett med visshet vi vet
det var inte bättre förr.
* * *
Av Per Beronius från den eteriska världen mottaget.
______________________________________________________
Livet en pilgrimsvandring mot landet det förlovade med ryggsäcken
av läxor fylld, läxor vi valt i livet mellan liven där i klarsyn vi såg vad
oss fattades i livet, livet en pilgrimsvandring på vägen den smala på
vägen den breda då vi oss förirrat, i ensamhet vi färdas, ty varje själ
har sin egen väg, ensamma vi färdas om än gruppvis vi går, tron
hoppet och kärleken vår ledstjärna, ledstjärnan tidvis lyser klart, led-
stjärnan tidvis av dimma dold, när illusionens bländverk vår syn
förblindar, i en länge sedan gången tid med Gudomen vi var förbundna
men vårt övermod oss förde till brantens kant, förblindade av vårt
övermod utför stupet vi föll, till fallna änglar blev, vårt land i havets
djup försvann, konsekvenserna av vårt övermod, konsekvenserna av
vårt val från Gudomen oss skilja, vi själva måste ta, som vilsna barn
söker vi nu, vårt hem vi söker återfinna, Gudomen, vårt ursprung,
landet det förlovade, på pilgrimsfärd, tidvis på vägen den smala, tidvis
på vägen den breda, tidvis med ledstjärnan i sikte, tidvis av illusionens
bländverk skymd, men ett löfte oss givits, efter en pilgrimsfärd omätligt
lång, landet det förlovade vi skall återfinna, Gudomen på oss väntar
väntar att komna hem, ta oss i famn.
Ett utsnitt ur boken Röster från Andromeda utgiven 2006.
_______________________________________________________
