Dikt via Per Beronius; Fortsättning följer, November 12th, 2017
Ämne: Fortsättning följer
Meddelande:
Ett kapitel i livets bok
har kommit till sitt slut, ett nytt
i väntan att sättas på pränt, okänt
vad detta skall handla om.
Om det, skall vi på förhand inget veta, var dag
har sin egen frekvens, med sin unika färg, form
och framtoning, ingen annan dag det minsta lik.
Existensen, varandet, tillvaron
låter sig inte av det yttre styras, nuet
med sin inneboende förankrade tidlöshet
vår enda egendom, det är där vi kan agera.
Det vi kallar framtid, kommer till oss
i den takt och ordning, det av Moder/Fader Gud
är menat.
Livet så enkelt
när vi låter det oss möta i sin egen
självvalda takt.
Bara att lämna egot på efterkälken
och evolutionen skall fortsätta, så som det
av Skaparen är menat.
Det enkla det svåra
När illusionen synen förvränger
det får vi tillsvidare finna oss i.
Illusionen, från dag till annan
på väg från Jorden försvinna, den hör inte
Tusenårsriket till.
* * *
_____________________________________________
För min inre syn, min skyddsängel sig uppenbarade i ett
ögonblick, när katastrofen var ett faktum och jag var på
väg att ge upp, inför det oåterkalleliga resignera, in i
mörkret försvinna, ge ej upp, resignera ej, försvinn ej in i
mörkret, du har kraft omvandla det som hänt till något
gott, tänk dig omsluten av ett gyllene ljus, en bubbla av
ljus som ur avgrunden dig lyfter, och i en framtid när
perspektiv dig givits på det som hänt, insikten skall dig nå
denna händelse är något helt annat än en katastrof om än
just nu du ej detta kan förstå då illusionens dimmor dina
ögon skymmer.
Denna text hämtad ur boken
Daggdroppar i Gryningsljus
Utgiven 2005.
_____________________________________________
