Dikt via Per Beronius; Från västfronten intet nytt, September 26th, 2017
Ämne: Från västfronten intet nytt
Meddelande:
Äntligen, detta nådens år 2017
har insikten människosläktet nått
och detta inte en dag för tidigt.
Denna självklarhet, våld
föder blott ännu mer våld, ingen vinnare
alla och envar förlorare, tanken hisnar.
13000 bortkastade år, av lidande nödvändigt
innan insikten om denna självklarhet fått fäste, slagit rot
i människans sinne.
Hur kunde det bli så här
vad var det, som fick människorna
på detta dåraktiga vis, att strida mot varandra
liktydigt med att strida mot sig själva.
Sent omsider, skall syndarna vakna, inse och förstå
denna självklarhet, våld föder blott ännu mer våld.
Så minns då Mästarens ord, om någon slår dig
på din ena kind, vänd den andra till, så sant
som det är sagt.
Sedan kanonerna tystnat
är det hög tid för sandlådan att dra sig undan
med svansen mellan benen.
I dessa nådens dagar
har majoriteten av mänskligheten, och detta
än en gång, inte en dag för tidigt.
Till medvetande vaknat upp
ur sin Törnrosasömnens sömn och dröm.
Vad mer att tillägga, här och just nu än
från västfronten intet nytt.
* * *
Från den eteriska världen av Per Beronius mottaget.
___________________________________________
_________________________________________________________
Som själar vi föddes bortom tid och rum, efter en kärleksakt mellan två
Gudomliga väsen, väsen av ljus, som i gränslös kärlek, lät sina färger
blandas, till en ny själ smälta samman, oskuldsfulla, rena, resan vi
anträdde in i den dunkla natten att om oss själva och Kosmos lära, en
evighetslång resa vi anträtt, med längtan som drivkraft, en längtan född
ur förlusten av minne av vårt ursprung, en längtan som ständigt oss driver
mot ett okänt mål, en längtan som oss hindrar att stanna upp på vår färd
den evighetslånga, så blev då längtan till vår arvedel, som en gång skall
låta oss vända åter till det hem, där som själar vi föddes, där vi föddes
bortom tid och rum, efter en kärleksakt mellan två Gudomliga väsen
väsen av ljus som i kärlek utan gräns lät sina färger blandas, till en
ny själ smälta samman.
Ett utsnitt ur boken Daggdroppar i Gryningsljus, utgiven 2005.
_________________________________________________________
—
