Dikt via Per Beronius; Fredagen, det utdraget långa, 14 april, 2017
Ämne: Fredagen, den utdraget långa
Ord ur Hjärtat sprungna, det förlorade fåret skall hem
om detta, ingen diskussion.
Gud överger aldrig något, det enda av sina barn
om än det så kan synas, i vårt begränsade
illusionens revir, där föga.
Om ens något, av den verkliga verkligheten vi förstått
invaggade i tron, i en verklig verklighet vi lever.
Denna illusoriska värld, där de rädslostyrda
mörka hattarna, tror sig om att veta bäst.
Satt sig på sina egna, höga hästar
i den egensinnighetens värld, där egot
styrt och ställt, efter eget behag.
Där vi blott enstaka gånger
ger oss tid, att se varandra, och varför det.
Det förefaller, att så det varit, sedan urminnes tider
där mammon, med sina korrumperade följeslagare.
Rädslans patrioter, på dagordningen lagt beslag
efter eget, och egots behag, styrt och ställt.
Men i dessa, de yttersta dagar
har något fundamentalt annorlunda hänt.
Vi har blivit påminda om Guds ord ”varde ljus”
och ljuset blev till.
En snöbollseffekt initierad, omöjlig att förhindra
samtidigt, har vi än en gång blivit påminda om det
som hände 2000 år i förgången tid.
Har vi av historien lärt, det återstår att se
om än i dessa dagar, det ljusnar vid horisonten
hoppet, det sista, som människan överger.
* * *
Från den eteriska världen ovan mottaget av Per Beronius
—————————————————————————–
