Dikt via Per Beronius; Hemresan, 19 november, 2018
Ämne: Hemresan
Meddelande:
Vad är det som händer, i dessa nådens dagar
där det mesta, för att inte säga allt, ställs på sin högkantens spets
det kan vara svårt, att känna sig själv igen.
Så må vi frågorna ställa, när det mesta
från den ena stunden till den andra, till oigenkännlighet förändras.
Så vad annat göra, än motståndslöst, och med tillit
följa med i karusellen, med tillitens Ängel vid vår sida.
Allt som oss händer, har sin Gudomliga mening
det vi kallar tillfälligheter eller slump, hör inte den verkliga
verkligheten till, varje vår tanke har något att berätta, om oss själva.
En ofrånkomlig nödvändighet, för att komma vidare på resan,
lämna det yttre gyckelspelet åt sitt öde, där inget det minsta
av den verkliga verkligheten står att finna.
Inte helt enkelt, att lämna det, som sedvanerätten bjuder
det yttre, där inget, av den verkliga verkligheten står att finna
blott och bart, illusionens gycklande dimridåer.
Men ändå, med detta sagt, inte helt enkelt att sadla om
till det nya, som kommer oss tillmötes, med blommor i sin famn.
Tillitsfullt lämna rädslan åt sitt öde, på djupet lyssna
till Hjärtats försynta, men tydliga röst, den som visar oss vägen
mot Himmelriket åter, det vi av övermod, i en evighetens förgången tid
lämnade med orden ”kan själv!”
Moder/Fader Gud, och Änglavärlden
med tålamod bortom alla gränsers gränser
i dessa nådens dagar, välkomnande oss möter, återresan
till Himmelrikets höjder, inte en dag för tidig, med en repetition av orden
”sent skall syndaren vakna”, god morgon!
* * *
