Dikt via Per Beronius; Hoppets Stjärna för evigt lyser, 13 maj, 2017
Ämne: Hoppets Stjärna för evigt lyser
Det som varit
har varit, för att aldrig komma åter.
I gränslandet, mellan den tidsbundna, tidsstyrda världen
och det tidlösa Tusenårsriket, i evigheter
vi väntat på.
Ljusarbetarna, ljusets företrädare
de som av vilja fri tagit på sig rollen, i träskmarkerna
röja väg för sina systrar och bröder.
De som kommer efter, på väg mot samma mål
inte en helt enkel match, som fordrar bestämdhet
envishet och tålamod, när stormen utan uppehåll
viner runt knuten.
Men ändå, förr eller senare kommer allt i balans
ljusets företrädare får telepatiskt draghjälp av Änglarna
och som det stundom, av erfarenheten
bortom alla tvivel synes.
Av en älskad mor eller far
en mormor eller morfar, en syster eller bror, eller
någon annan som lämnat jordelivet, och nu sig befinner
i den eteriska immateriella världen, ”på den andra sidan
om väggen”.
Det yttre, har inte något det minsta
att människans inre sätta emot.
I Hjärtats innersta inre
har den tidlösa evigheten sin boning
inte helt enkelt för oss alla och envar att förstå.
Vi, som hjärntvättade, indoktrinerats i tron
”att synas är att finnas”, en av en mångfaldens
seglivade myter, om jordelivets villkor.
Det enda, bortom tvivlens alla tvivel, med visshet vi vet
morgondagen, den nuvarande dagen ej det minsta lik
det som varit har varit, för att aldrig komma åter.
Men ändå, med detta sagt, hav tröst, kom ihåg
Hoppets Stjärna i den oändliga rymden
för evigt lyser.
* * *
Från den eteriska världen mottaget av Per Beronius
———————————————————————–
