Dikt via Per Beronius; Hoppets Stjärna, i den nya tiden, 23 augusti, 2018
Ämne: Hoppets Stjärna, i den nya tiden
Meddelande:
Musiken, balsam för såren
de som sedan urminnes tider drabbat mänskligheten
i en tillsynes evig räcka.
När satans rädslostyrda anhängare
urskillningslöst härjade på Jorden.
Varför blev det så här, vad var det som gick snett
när kärleken den ovillkorliga, av rädslan styrd, blev satt på undantag.
Frågor, i all oändlighet, vi må ställa
när vi påminns om det, som sig utspelat på Jorden
sedan urminnes tider.
Men ändå, med detta sagt, allt har sin början, och sitt oundvikliga slut
så som i dessa nådens dagar, där vinden vänt, den hårda, samvetslösa nordan
blivit ersatt, av den kärleksfulla mjuka sunnanvinden.
Mänsklighetens lidande, sedan urminnes tider, ett minne blott
som dag efter annan tynar bort.
Livet, så som det av Moder Fader Gud var menat
till Jorden kommer åter, om än i dessa just nu turbulenta dagar
”blott en dag, ett ögonblick i sänder”.
Inget mer, ”Da capo al fine”, inget mer, från början till slut
i dessa nådens dagar, fortsätter vi gemensamt, arm i arm
in i den nya världen, den som så tålmodigt, i evinnerliga dagar
på vårt uppvaknande till full medvetenhet väntat, välkomnar
oss med rosor i sin famn.
Allt, vad än det må vara, har sin början
men även sitt ofrånkomliga slut.
Hoppets Stjärna, för evigt, över mänskligheten lyser
med sitt kärlekens ljus, det som inte söker sitt.
* * *
_______________________________________________________
I en brytningstid vi lever, allt utan undantag sig snabbt nu förändrar.
I denna förändring vi måste följa med och oss själva förändra, ty en
del av Jorden, av helheten vi är, allt förändras, för att växa, och
växtvärk vi känner, låt oss i denna process, respekt och kärlek
varandra visa, låt oss tillsammans i respekt och kärlek vandra hand
i hand, in i den ljusare värld, som länge väntat att oss får möta.
Denna dikt hämtad ur boken
Spårljus, Del 1, Jorden
Utgiven 2003.
_______________________________________________________
