Dikt via Per Beronius; I föryngringens tidevarv, 21 september, 2018
Ämne: I föryngringens tidevarv.
Meddelande:
Ännu ett solvarv har gjort sitt, denna, de gulnande höstlövens dag
där livet tar sig några extra vilans andetag, efter ett år
där det mesta, för att inte säga allt
till oigenkännlighet sig förvandlat.
Inget, av det som sig uppdagat på Jorden
sedan urminnes tider, det nuvarande, det minsta likt.
Nystart, omstart, i en förbrukad värld, som en gång och för alla gjort sitt
Dags att tänka om, tänka nytt, friskt, fräscht och fritt
med erfarenheten vunnen, vi blir det vi tänker.
Tankens kraft oemotståndlig, med en påminnelse från ovan
håll tanken i styr, det är med den, mänskligheten samfällt skapar
det som på Jorden sig uppdagar.
En ny värld, på en ny Jord, och den nya människan
som till Moder Gaia, i dessa nådens dagar är kommen
med målsättning:
Motståndslöst, från dag till annan, fortsätta
mot evighetens allt högre höjder, med hjälp av indigobarnen.
Dessa, de högt utvecklade själar
som av Moder/Fader Gud sändes till Jorden
för sisådär 30 år sedan, när det var kris på denna planet.
Vad mer finns att tillägga här och just nu, denna
den nuvarande tiden, en nådens och föryngringens tid
av ett slag, mänskligheten aldrig tidigare mött.
Där det mesta, för att inte säga allt, börjar om på något okänt nytt
denna gång, från en evolutionens högre utsiktspunkt.
* * *
