Dikt via Per Beronius; Ingenmansland, 17 oktober, 2017
Ämne: Ingenmansland
Meddelande:
Äntligen måndag, månens dag, om än ej snön lyser vit
på taken, endast Tomten är vaken.
en ordens lek, och varför inte.
Vad är det som händer, i dessa unika dagar
där det mesta från dag till annan, till oigenkännlighet
förvandlas.
Frågor vi må ställa, utan förhoppning att få några svar
tålamodet testas till trädgrenens yttersta spets.
Tålamod, modet att låta sig tåla
en överlevnadens ofrånkomlighet, men ändå det händer
att tålamodet tryter, dags att klarspråket ta fram
damma av, det som inte kan missförstås
säga ifrån.
Nu tar jag inga fler av mörkrets beläten emot
ger upp i denna cirkelns rundgång, där dag efter annan
med envishetens monotoni sig upprepar.
Men ändå, vi kommer inte oss själva undan
och det livets kontrakt vi signerat, innan återfödelsen
till Jorden, i akt och mening, att karmaskulder betala av
har man sagt A, får man säga B, och hela alfabetet ut.
Vi kom inte heller till Jorden, för att dygnet runt meditera
vi kom till Jorden, av helt annorlunda, andra skäl
arbeta med oss själva.
Gårdagen bakom oss vi lämnat
morgondagen, blott att lämna åt sitt öde därhän
den är ännu inte här.
Vad mer än ögonblicket, är vår självskrivna egendom
det var vi själva, som valde att utvecklas i ingenmansland.
Ordet ingenmansland, står inte för man eller kvinna
det står för människa, och inget annat.
Minns också
i denna tid, där hela Jorden till oigenkännlighet förvandlas
orsak och verkan, ett oskiljaktigt tvillingpar.
* * *
Från den eteriska världen, av Per Beronius mottaget.
———————————————————————–
________________________________________________________________________
Förändring, ett prövningarnas kapitel i livets bok, där död och pånyttfödelse sida vid sida i
armkrok vandrar, nedbrytning, sönderfall, kaos, det nya livet föregår, allt byter skepnad
vänner försvinner, nya oss möter, ögonblick för ögonblick stöps livet om, förändring ett
växandets villkor, tålamod en förutsättning, modet att i ögonblicket förbli, modet att ge sig
till tåls, när förändringens vind längs dalgången sveper, stundom brutal likt orkanen, ibland
stilla och vänligt, när den ljumma sommarbrisen tröstande kinden smeker, det fordras mod
att livet fullt ut leva i detta oförutsägbarhetens drama, har vi modet se livet i ögonen, leva
livet så som det var menat, vad skall vi lämna efter oss, när uppdraget är slutfört, vad skall
stå på pränt i vårt förändringarnas kapitel av livets bok, när vi från den andra sidan gränsen
i backspegeln blickar åter.
Denna text hämtad or boken
B O R T O M 2012
Det förlovade landet i väntan
på sina döttrar och söner.
utgiven 2010
Tillägnad Dine
Vissheten, att Evolutionen styrs av
Ett Livsskapande Medvetande
får fäste i människans sinne
________________________________________________________________________
