Dikt via Per Beronius; Klarspråk i repris, 10 april, 2018

Ämne: Klarspråk i repris
Meddelande:
I denna, den turbulenta övergångstiden
mellan det mörker som varit, sedan evigheters
förgångna tider, blossar konflikter upp
på olika människans nivåer, från
den minsta, till den högsta.
Likt skogar och uttorkade prärier
som antänt sig själva, på denna vår
underskönt vackra planet, Moder Gaia
Hon som bär det mänskliga livet
i sina kärleksfulla armar.
Denna Universums pärla
i den oändliga rymden.
Men ändå, behåll tålamodet intakt
med detta sagt, ge inte upp hoppet
loppet är definitivt inte kört.
I dessa, de allra senaste, yttersta dagar
har tonläget förändrats radikalt.
En sinnets omsvängning
på olika nivåer, oundvikligt på gång
över hela Jorden.
Mänskligheten i sin helhet
börjat tänka om, så sakteliga
från dag till annan, från timme till timme
från minut till minut, från sekund till sekund.
En efter en
av mörkrets potentater, drar sig undan
insett, vi är på väg att binda ris
åt oss själva, på vår egen rygg.
Förnuftet vänder åter
ett nyfött hopp börjat spira, av sandlåda
behöver vi inget mer.
Mänsklighetens övervägande majoritet utless
tröttnat på dessa evighetslånga intriger
på olika nivåer, från de lägsta
till de högsta.
Som en och densamma, reser sig upp med orden
”det räcker, nu har vi fått nog, tålamodet slut”.
En föråldrad värld
drar sina sista andetag
en helt ny kärlekens värld
som ur tomma intet står upp.
Ett med visshet vi vet, morgondagen
kommer inte gårdagen, vara det minsta lik.
Självutnämnda, mörkrets egotrippade styresmän
var än de på Jorden sig befinner
som vid makten krampaktigt
klamrat sig fast.
Sataniskt plågat
sina landskvinnor och landsmän
kommer utan pardon från Jorden utvisas
även evighetens tålamod ha sina gränser.
*  *  *
Denna dikt, från den eteriska världen utsänd
av Per Beronius satt på pränt.
___________________________________

Du gillar kanske också...