Dikt via Per Beronius; Klarspråk, ord och inga visor, 5 februari, 2018
Ämne: Klarspråk, ord och inga visor
Meddelande:
På förekommen anledning
några ord, i denna evolutionens välsignade tid
där mörkret, med ryggen mot väggen vänd
från dag till annan krymper.
En överväldigande majoritet
av mänskligheten
kommit till insikt.
Slaget om Jorden, Moder Gaia
och mänsklighetens öde
är slutgiltigt.
En gång, och för alla, av kabalen förlorat
dessa mörkrets anhängare
i det närmsta från Jorden
utplånat.
Samtidigt, må vi inse
den verkliga verkligheten, står ej
i det yttre att finna.
Det yttre blott, ett illusionens
och dimmornas skenlandskap.
För att komma vidare
mot Himmelrikets höjder, ofrånkomligt
att söka i Hjärtats innersta inre.
Det är där
den verkliga verkligheten
står att finna, har sin boning.
Slöseri av energi
att lyssna på de jeremiader
klagovisor, nyhetsmedia.
Dessa mörkrets hantlangare
av mammon fångade, dagligen
och stundligen prånglar ut.
Svårt att lära gamla hundar sitta
vi, mänskligheten i sin helhet
kommer inte vidare.
Förrän vi unisont
enstämmigt, med en röst
på djupet insett och sagt ifrån.
Det är i vårt Hjärtas innersta inre
den verkliga verkligheten, står att finna.
Nog om detta, för denna gång
med ännu, återigen
en påminnelse.
Vi blir det vi tänker
kärleken, med sina trogna följeslagare
skönheten och sanningen
låter sig aldrig tystas.
En omöjlighet, hur än mörkret
sig vrider och vänder, i desperation
att kärlekens ljus, ej förmå släcka ut.
* * *
Av Per Beronius från den eteriska världen mottaget
_________________________________________
__________________________________________________
Föråldrade mönster, dags att lämna, i denna turbulenta tid, av
jordisk omvandling, föråldrade mönster, dags att lämna i denna
tid, då Jorden, tar sig en form, vi ej tidigare mött, föråldrade
mönster, ej längre gångbara, cirklar låter sig ej, i rutmönster
passas in, förbrukade tankeformer, till det förflutna hör, dags
vända tanken, åt ett annat håll, så lyft då blicken, du Jordens
vandrare, att din ledstjärna, du må återfinna, den söker nu, din
uppmärksamhet, och du må söka, ty din ledstjärna, på
himlavalvet, sig förflyttat, den pekar nu, åt ett annat håll.
Denna dikt hämtad ur boken
Röster Från Andromeda
Utgiven 2006
__________________________________________________
