Dikt via Per Beronius; Kropp, själ, och lite till. 3 september, 2018
Ämne: Kropp, själ, och lite till.
Meddelande:
Den fria viljans ofrånkomlighet, en kort notis, på sitt eget vis
en oförväntad tankeställare i gryningens timme och aftonens stund
med anknytning till den mer än en gång ställda frågan
”Vad är väl meningen med livet”.
Efter detta, det här utsagda, dags att gräva lite djupare
i den djupfrysta myllan, vad vore livet värt att leva
hur skulle livet sig gestalta, den fria viljan förutan
en fråga, som inom sig själv svaret bär.
God morgon och god afton,
så här kan man, med den fria viljan given
spekulera, fantisera, fundera, över än det ena, än det andra.
Mångfalden, med sin följeslagare, den fria viljan
en absolut nödvändighet, för livets fortbestånd.
Med detta sagt, en avslutande fråga till oss själva.
Vad behövs, vad är väl av nöden, för att vi skall inse, förstå
människan i är inte en dödlig fysisk kropp, som har en själ.
Här får vi lov att vända på kuttingen helt om, vi är en odödlig, evig själ
född i en mångfaldens miljoner år gången tid, som har en tillfällig fysisk kropp
kroppen enbart, ett själens fordon, under jordelivet.
* * *
___________________________________________________
Törnrosas grepp om människan veknar. Mänskligheten på väg
att vakna upp ur nattens evighetslånga sömn, den mardröm som
slavlikt hållit oss fångna under grottekvarnens tjocka valv, där
tiden och rummet förlett oss att tro, grottan vårt sanna hem men
nu blåser det andra vindar, den nya tiden har trätt in på arenan
Jorden bävar, grott-väggen rämnar, gryningsljusets första strålar
letar sig in i det mänskliga sinnet, oemotståndligt, irreversibelt
har befrielseprocessen tagit sin början, Grottekvarnen till stoft
mals ner, stoft som skingras för världens alla vindar
av helig eld till ljus omvandlas.
Denna text hämtad ur boken BORTOM 2012
Det förlovade landet i väntan på sina döttrar och söner
utgiven 2010.
___________________________________________________
