Dikt via Per Beronius; Livets mysterieskola, 5 februari, 2019
Ämne: Livets mysterieskola.
Meddelande:
En dag, ett liv, kort eller långt
det vi kallar tid, en artefakt, en konstprodukt
av människan konstruerad, och varför det
en fråga, svar förutan.
Men om sanningen skall fram
allt är ett evigt, tidlöshetens nu, i går, i dag, i morgon.
Så lite vi förstår av hemligheten med livet, så lite vi förmår
Jorden, en mysterieskola, av högsta dignitet, där frågetecknen
det ena efter det andra, utan början, slut förutan, sig uppenbarar
staplar sig på rad, så som komna av det där ovan tillsynes tomma intet.
Inget är, vad det synes vara
allt något väsensskilt, annorlunda annat
vad blir väl konklusionen, slutsatsen, av denna ordens kavalkad
måhända, det tidlösa.
Inte helt enkelt att människa vara
Kärleken, Skönheten, Sanningen, denna Gudagivna trio
ett ovillkorligt villkor för livets fortbestånd.
Några avslutande, trösterika ord:
Moder/Fader Gud, lämnar inget enda av sina barn
åt sitt ensamhetens öde.
Förr eller senare, skall vi alla och envar
ingen nämnd, ingen glömd, var i Moders/Faders huset åter
det vi lämnade i en evighetens gången tid, med avsikt
att om livet på planeten Jorden lära.
* * *
