Dikt via Per Beronius; Människans enda egendom, 4 juni, 2018
Ämne: Människans enda egendom
Meddelande:
Nuet, ögonblicket, det tidlösa
människans enda egendom, allt annat
kan vi lämna åsido, glömma bort.
Meningslöst att samla egendomar på hög
de bara skaver, tynger, hjälper oss inte att komma
ett tuppfjät vidare, på livets smala och krokiga stig
så vad gör vi då.
Bara att vänta och se
vad som från ögonblick till ögonblick
från dag till annan kommer oss tillmötes.
Lyssna i ögonblickets
den tidlösa tidens varje stund
till den Gudagivna rösten i det inre
den som vet allt, ser allt, hör allt.
När vi i ögonblicket lyssnar inåt
slutar upp att fundera, vad är väl på väg
att komma oss tillmötes
då bli det lätt att leva.
Moder/Fader Gud och Änglavärlden
lämnar oss inte för ett ögonblick bortom ”synhåll”
men nödvändigt, i minnesbanken behålla utsagan.
Det blir enkelt att leva
när vi inte helt i onödan krånglar livet till.
Det enda vi behöver minnas
leva i ögonblickets här och nu, det
som är människans enda egendom.
Det som där bortom osynligt sig gömmer
illusion och inget annat.
Heureka, plötslig insikt, aha-upplevelse
jag har funnit det.
* * *
