Dikt via Per Beronius; Metamorfosens oemotståndlighet, 8 mars, 2017
Ämne: Metamorfosens oemotståndlighet
Med vandringsstaven vid sin sida, är en sovande mänsklighet
i dessa de yttersta dagar på väg att vakna upp ur sin marans dröm
och detta inte en dag för tidigt.
Alltför länge, har vi i dimmornas landskap
likt omedvetna zombies, vandrat omkring, utan att något
det minsta förstå, hur finna vägen till Himmelriket på Jorden åter
sedan vi lät oss av ormen luras, åt av den förbjudna frukten.
Av övermodet, likt det lilla barnet uttalade orden, ”kan själv”
priset blev högt, obeskrivligt högt, vad blev väl följden
av denna obstruktion.
I dessa turbulensens dagar, där havets vågor svallar, stormbyar
över Jorden sveper, de politiker, som anser sig veta bäst
pratar i munnen på varandra.
Det som kallas ödmjukhet, till soptippen förpassat, håhåjaja
hur skall väl detta käbbel och trubbel sluta, med en föråldrad klyscha
den som lever får se, nog om detta ämne, för att växla in
på ett annat spår, från illusion till verklighet.
Allt tar sin början i människans innersta inre, sprider sig
likt ringar på vattnet, vad har väl detta spår oss att säga, om inte
tänk efter före, tänk på vad du tänker, tanken, med kärleken
vid sidan, oemotståndlig, oåtkomlig, kan aldrig förhindras.
Fri, liksom fågeln i morgonstunden, förr eller senare sätter den
sina avtryck i det yttre, den avgörande faktorn när vi vill skapa
fred på Jorden, så vad säger väl oss detta, om inte.
Tänk kärleksfullt, av sinnesron styrd, ingen kan tankekraften
sätta ur spel, var och en sin egen lyckans smed.
En vacker dag, när Solen skiner från den klarblå himlen
skall ljuset, med sin oemotståndligt fulla kraft
återtagit herraväldet på Jorden.
Några små korrigerande kvantsprång till
och en till sin fulla medvetenhet uppvaknad mänsklighet
skall vara i Himmelriket på Jorden åter, något
i dessa de yttersta dagar att se fram emot.
* * *
Från den eteriska världen där ovan mottaget av Per Beronius
————————————————————————————–
