Dikt via Per Beronius; Miraklernas Himmelskt tidlösa era, 22 juni, 2018
Ämne: Miraklernas Himmelskt tidlösa era.
Meddelande:
I denna mänsklighetens epok, med startår 2018
har människan gått in i något helt annorlunda nytt
där vi på djupet tagit till oss.
Vi är inte några så kallade slumpens offer
vi är alla något väsensskilt annat, annorlunda nytt
som saknar liknelser, med det som varit
sedan evigheters förgångna tider.
Det vi kallar åldrande
är inget annat, än ett mörkerkrafternas spektakel
de som bränt sina skepp, gjort sitt, och varför det.
För det första, det vi kallar tid, ett icke existensens begrepp
av detta följer, det vi kallar åldrande är blott en myt.
För det andra, har vi vaknat upp ur Törnrosas ljuva sömn
äntligen insett, vi blir det vi tänker, tankekraften oemotståndlig.
I vår ungdomens kraft, kan vi stanna kvar
så länge vi önskar och vill, ett villkor dock, vi måste veta
vara helt övertygade, det vi kallar åldrande, är inget annat
än ett, de mörka krafternas oräkneliga spektakel
för att röja oss ur vägen, den smala.
Vad återstår väl nu något annat, än gå från ord till handling
vi möts igen efter 100 solvarv, där vi fortfarande lever
i vår ungdomlighetens skrud.
Så vad återstår nu, något annat
än gå från ord till tankens handling
med alla fördomar, till tippen förpassade.
Svaret givet
när någon frågar efter min ålder
”ett år yngre, än för ett år sedan”
har jag uttryckt mig tydligt nog.
* * *
