Dikt via Per Beronius; Motsatsernas ofrånkomlighet, 6 maj, 2018

Ämne: Motsatsernas ofrånkomlighet
Meddelande:
Glädjen och sorgen, i armkrok vandrar
och varför det.
På planeten Jorden, vår Moder Gaia
hon, denna Gudomliga skönhet, som oss föder
håller vid  liv, har allt sin motsats, öster och väster
norr och söder, värme och kyla, upp och ner
verklighet, dröm, och så vidare
i all oändlighet, och varför det.
En berättigad fråga, svar förutan
bara att finna sig, i villkoren på planeten Jorden
det var vi själva, med vår Gudagivna fria vilja som valde
i en, det lilla barnets skepnad födas
inkarnera på denna planet.
Så vad annat, i nuet, ögonblicket att göra
där vi står i vår mentala nakenhet
än ta konsekvenserna
av detta vårt val.
Har vi sagt A, får vi säga B, och hela alfabetet ut,
men ett vi må minnas, när orkanerna ryter, oceanernas
vågor skyhöga svallar, det stormar, i det innersta av vårt inre
och runt knuten, allsköns prövningar
omöjliga att komma undan, möter.
Men vi må minnas, tappa inte modet
vår Skyddsängel, finns alltid vid vår sida
lämnar oss inte för ett ögonblick ur sikte.
Ser till att inget
som ej är menat, skall hända.
Vetskap och tillit hjälper till, när vi hamnat
i prövningarnas revir, där sorgen och glädjen
i armkrok vandrar.
De, som får oss att växa i ande, kropp och själ
så det är och inget mer med det, med en påminnelse.
Livet en Gudomlig nådens gåva
att vörda, ära, väl ta omhand.
*  *  *

Du gillar kanske också...