Dikt via Per Beronius; Mysterieskolans revolution, 20 november, 2017

Ämne: Mysterieskolans revolution
Meddelande:
Världar i världar, stundom händer det
som med sannolikhetens mått inte kan hända
men ändå händer, och varför det.
På denna fråga finns inget svar tillhanda
det bara händer, och detta utan att fråga om lov.
I dessa de yttersta märkliga dagar
är en helt ny värld på gång att på Jorden sig etablera
en värld, som inte har någon den minsta likhet
med den vi tidigare mött.
Av sedvanerätten vant oss vid, tagit för given
så kan det gå när inte haspen är på.
Och varför händer detta
där en hel värld till något helt okänt nytt stöps om
något mänskligheten aldrig tidigare mött.
Här finns inget svar inom räckhåll
bara att acceptera, Guds vägar outgrundliga.
Det enda vi kan göra
dömande eller fördömande förutan, notera
nu händer det, som inte kan hända
och ändå händer.
Det som varit har varit
för att aldrig komma åter, punkt slut
bara att acceptera, så det är
och inget mer med det.
Evolutionen
med revolutionen i bagaget oförutsägbar
lever sitt eget liv utan att snegla bakåt på det som varit
under en evighetslång prövningarnas tid.
Bara att notera
i dessa dagar händer det
som med sannolikhetens mått inte kan hända
ett statiskt system, byggt på lösan sand
i sina grundvalar raseras, ommöbleras.
Vad mer kan vi göra just nu än sitta still i båten
sangviniskt, sorglöst, utan dömande notera.
Det som händer
det vi aldrig tidigare mött
det vi av sedvanerätten tagit för givet.
Det som varit, är bortsopat, existerar inte mer
en evolutionens revolution har mänskligheten
inget de minsta att sätta emot.
Bara att notera, framtiden oförutsägbar
ett nyfött barn till Jorden kommet.
En budbärare, från de högre regionerna
vad det har med sig i bagaget, det skall vi
i sinom tid få veta.
Vad mer är väl livet på Jorden
om inte ett äventyrens äventyr, det enda
med visshet vi vet just nu.
Moder Fader Gud håller ständigt
sitt vakande öga, på det som på Tellus, Jorden
planeten de blå sig utspelar.
*  *  *
Från den eteriska världen av Per Beronius mottaget
———————————————————————
_____________________________________________
Jag väntade en vän, som aldrig hörde av sig, väntade en
eld som aldrig tändes, väntade en röst, som tycktes
förstummad, väntade en sång som ej blev sjungen, varför
denna väntan på vännen som ej kom, på elden som ej
tändes, på rösten som ej hördes, på sången som ej blev
sjungen, du har inte väntat länge nog, ge ej upp och minns
att evigheten saknar gränser, minns den kraft som tanken
bär, och en dag skall vännen komma till dig åter, elden
tändas, rösten klinga likt en silverklocka, sången sjungas
sjungas i glädje över ditt mod att låta dig i evighet vänta
sjungas i glädje över ditt tålamod att aldrig ge upp.
Denna text hämtad ur boken
Daggdroppar i Gryningsljus, utgiven 2005
_____________________________________________

Du gillar kanske också...